Leende ministrar ska ta lyxprylar från gangsters
– Det här är den största rättsliga förändringen sedan brottsbalken infördes för 60 år sedan.
Ulf Kristersson log och såg nöjd ut då han sa det, och undra på det, en ny lag som gör det enklare att ta lyxprylar från gangsters ska träda i kraft på fredag.
Presskonferensen om den påstådda straffrättsliga revolutionen hölls i ett trist rum i Polishögkvarteret i Stockholm och statsministern var inte ensam om att se belåten ut.
Finansminister Elisabeth Svantesson log. Justitieminister Gunnar Strömmer log. Rikspolischef Petra Lundh log.
Till och med de normalt så sammanbitna pressnissarna log.
På ett bord framför statsråden och rikets högsta polis låg några Rolexklockor, en guldlänk och en dunjacka från Moncler.
Samt en handväska från Saint Laurent, som en påminnelse om att även kvinnor är inblandade i gängbrottsligheten.
Den nya lagen heter ”självständigt förverkande” och innebär att klockor, smycken och andra statusprylar ska kunna tas ifrån personer som inte kan visa att de köpt dem med lagligt intjänade pengar.
En sådan ordning saknar inte risker, vissa remissinstanser har suckat och harklat sig, intrånget i den personliga integriteten kan bli mycket påtagligt för vissa.
Men juridiskt finlir av det slaget såg inte ut att bekymra politikerna nämnvärt då de klockan nio gjorde entré för att låta sig fotograferas.
Tidöpartierna levererar! Vallöften uppfylls! Detta är en regering det går att lita på!
– Hur många beslag har ni gjort? frågade statsministern och log.
– Många, svarade rikspolischefen och log.
Sedan försvann de iväg på en rundtur i polishuset och vi inom medierna fick bida vår tid i det trista rummet.
Klockan tio var de tillbaka.
– Vi är fyra personer som håller den här presskonferensen, sa statsministern i en virtuos uppvisning i matematiska färdigheter.
Framför sig hade han en huvudbonad som är populär i gangsterkretsar.
”Alla som går runt med Gucci-kopiakepsar är inte gängkriminella, men många gängkriminella bär Gucci-kopiakepsar”, som den store tänkaren Martin Melin (L) sa vid någon tidigare presskonferens.
En leende Strömmer fick ordet.
– Det här är den största förändringen sedan brottsbalken infördes för 60 år sedan, sa han, uppenbart obekymrad över att hans chef just sagt samma sak.
Den petigt lagde skulle kunna påpeka att det redan finns en liknande bestämmelse. ”Utvidgat förverkande” heter det.
En titt i statistiken ger dock vid handen att det verktyget knappt används.
Men det är så här det är. Politiken och polisen har ett gemensamt intresse av nya verktyg.
Regeringen visar handlingskraft. De brottsbekämpande myndigheterna kan skylla tillkortakommanden på att de inte har tillräckliga möjligheter. Win-win.
I hederlighetens namn bör det dock nämnas att det nya har möjligheter att bli betydligt effektivare än det gamla.
De befintliga paragraferna går endast att användas då prylarna kan knytas till ett visst brott. Det hindret försvinner nu.
Och även med den nya ordningen är det i slutändan upp till domstol att avgöra om förverkandet har stöd i lag.
Detta, till skillnad mot exempelvis humbug som anonyma vittnen, ser vettigt ut.
All anledning finns att hålla ögonen på hur staten använder bestämmelsen, men jag har svårt att tänka mig att hyggligt folk kommer att drabbas.
I korridoren utanför det trista rummet hängde konst. Picasso, Carl Larsson, Jenny Nyström. Givetvis förfalskningar.
Fullt så här lömskt beter sig svenska politiker i regel inte, men politiken är nu en gång för alla en ständigt pågående stöldturné.
När showen var över gratulerade jag Gunnar Strömmer till att den utredning som den förra regeringen tillsatte nu till slut bär frukt.
Det här har arbetet har nämligen pågått länge. En av utredarna reserverade sig. Sedan började en höjdare på Justitiedepartementet bråka och förhala. Det har varit ett liv och ett kiv.
– Vi har varit tvungna att arbeta en hel del med utredningen för att det ska bli bra, svarade justitieministern.
Han log fortfarande.
