Skulle du anmäla om din partner begick ett brott?
Tänk om du får reda på att din partner begått ett allvarligt brott. Hur skulle du reagera? Skulle du anmäla hen till polisen?
I förra veckan dömdes en man i trettioårsåldern till fyra och ett halvt års fängelse för en våldtäkt, ett sexuellt övergrepp och sju sexuella ofredanden. Kvinnorna var för mannen okända. Många av händelserna inträffade i närheten av badplatser sommartid.
Kanske hade han aldrig åkt fast, om det inte varit för hans fru. Mannen, som tidigare enbart hade fortkörningar på sitt samvete, erkände sina gärningar för sin hustru. En tid senare ringde hon polisen och angav honom.
Förutom att telefonsamtalet ledde till att mannen greps, kunde nio brottsoffer börja att läka när deras förövare ställdes inför rätta och fälldes.
Men det gav även hans fru en ny identitet.
Den som partner till en förövare.
Anhöriga till kriminella är en eftersatt grupp inom kriminologiforskningen. I en av få studier beskriver anhöriga dagen när de fick kännedom om brottet som en livsavgörande och chockartad vändpunkt.
Tiden som följer liknas vid en sorgeprocess. De sörjer livet som de kände det, relationen, sina hopp och drömmar. Men också ekonomiska förluster, då de från en minut till en annan blir ensamma med ansvar för barn och hem.
Men deras sorg upplevs sällan som legitim, då de inte ses som fria från skuld.
Ett rättsfall som uppmärksammats i media är journalisten vars man odlade cannabis i parets gemensamma källare. I samband med att åtalet blev känt bekräftade hon på Twitter att det var hon som ”hade en knarkfabrik i källaren”, men att hon inte är ”vare sig misstänkt eller åtalad”. Hon skriver också att hennes man ”hatar att hans brott smittat av sig på mig”.
När omgivningen skuldbelägger anhöriga ligger en inbyggd uppfattning att familjemedlemmar är ansvariga för varandras handlingar. Därmed överförs skammen för brottet. Många skuldbelägger också sig själva, för att inte ha sett vad som pågått – eller inte ha gjort tillräckligt för att stoppa det.
Som kvinnan i Göteborg vars sambo, en hantverkare i 35-årsåldern med små barn från ett välordnat villaområde, sålde knark ur bakluckan på skåpbilen.
”Jag som står närmast, hur kan inte jag märka det?” säger sambon i förhör i åtalet, enligt GP.
När jag skrev min examensuppsats i kriminologi i ämnet djupintervjuade jag tre kvinnor som alla vittnade om stora konsekvenser. Ändå har anhöriga till kriminella länge varit en osynlig grupp, också hos polis och kriminalvård.
Så frågan om du skulle ange din partner, handlar inte bara om lojalitet kontra moralisk kompass. Det handlar rent krasst också om dig. För beslutet kommer att drabba dig, oavsett om du känt till brottet eller inte.
Jag har svårt att tro att så många skulle kontakta rättsväsendet om ens partner kör för fort. Kanske inte heller för, låt oss säga, ett bokföringsbrott. En vän till mig kommer efter kort betänketid fram till att hennes gräns går mellan misshandel och grov misshandel.
Var går din gräns?