Prinsessan slipper förverkliga sig själv

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ett argument om prinsessförlovningen som man hör mycket nu, är djurparksargumentet. Det är behändigt, eftersom det låter medkännande.

Ni vet hur argumentet går när det gäller elefanter: det är omänskligt att ha elefanter instängda på djurpark/cirkus. De får inte tillgång till de ytor de har rätt till. De tvingas till konstiga beteenden. De får inte fritt utveckla sin natur.

Och när det gäller kronprinsessan: det är fel att ha henne instängd på slottet. Hon tvingas till konstig­heter, som att be pappa och statsministern om lov innan hon gifter sig. Hon får ­inte förverkliga sig själv, utan krav, tvång och plikter.

Kort sagt, livet är omänskligt för kronprinsessor och elefanter, därför borde de släppas fria, så att de kan förverkliga sig själva.

Vad tror ni är det mest förbjudna att säga? Nej, jag tror inte att det har att göra med invandring, pedofili, växthuseffekten, eller ens Förintelsen.

Jag tror att det har att göra med självförverkligande.

En sak verkar alla därute – från höger till vänster, uppifrån och ned – vara överens om: man måste förverkliga sig själv. Lycka är att finna, till och med att uppfinna, sig själv. Från finansfurstar till queerteoretiker är budskapet detsamma: skit i plikt och traditioner. Du bestämmer – till och med ditt eget kön. Vi är alla fria nomader. Allt ska flyta, allt ska väljas, allt är upp till dig. Ingen plikt, ingen historia, inga gränser.

Ingen säger att det hårdaste, mest oförlåtande, samhället av alla är det där du måste skapa dig själv. Där varje stöd av plikt och tradition ses som en svaghet eller förtryck. Där föraktet ständigt bubblar mot­ alla som inte klarade av att vara sina egna skapare. Där den som inte är framgångsrik har sig själv att skylla. Där ­ingen någon­sin kan vara nöjd, efter­som det alltid finns ytter­ligare ett steg upp.

Jag tycker att de som spelar medkännande med kronprinsessan borde ­börja i andra änden. Oroa er inte för den kanske ­enda unga människa i det här landet som slipper ­delta fullt ut i det skonings­lösa självskapandet. Oroa er i stället för alla andra unga, som förväntas lyfta sig själva i håret, utan stöd av plikt och tradition, och därför kommer att ägna hela sitt liv åt att slita det.

Vad gäller elefanterna hänvisar jag till Babar. Han var, som alla vet, kung.