Blodiga mysteriet vid Sandby borg: ”Ett effektivt avrättande”
Platsen som osar av frågetecken
Uppdaterad 09.07 | Publicerad 09.01
ÖLAND/SANDBY. Sveriges värsta massaker blev en världsnyhet när den uppdagades 2010.
Nu är pengarna slut och utgrävningarna har pausats. Hur många som egentligen dog kanske man aldrig får svar på.
– Var man än grävde hittade man spår av ihjälslagna människor, säger arkeologen Ludvig Papmehl-Dufay.
En man har slagit upp ett tält intill strandkanten och njuter av en öl i kvällssolen. En ensam svan solar sig i dagens sista strålar. Skönheten i den öländska naturen är slående.
Det är svårt att tro, men 50 meter upp från strandkanten, i en kohage i utkanten av , finns resterna av vad som tros vara Sveriges värsta massaker.
– Vi kan inte veta säkert, men det kan röra sig om 150 till 300 individer som mördats här, säger arkeologen Ludvig Papmehl-Dufay.
I en oval stenformation ligger det som en gång var Sandby borg – en järnåldersborg som blivit medialt uppmärksammad och omtalad först de senaste 10–15 åren när man började göra utgrävningar på platsen.
– Det började med att man hittade fantastiska smyckesföremål från 400-talet, säger Ludvig Papmehl-Dufay och visar upp bilder på exklusiva guldpläterade hantverkssmycken likt ingenting man ser i dag.
Bar spår av dödande våld
För att förstå varför smyckena var undangömda precis här började man gräva. Och ju mer man grävde desto fler mänskliga kvarlevor hittade man.
– Kontrasten mellan smyckena och skeletten är brutal.
Ludvig Papmehl-Dufay, som själv deltagit i utgrävningarna, beskriver fynden som en chock.
– Det var den här konstiga blandningen av fyndeufori och den fruktansvärda insikten om att någonting hemskt har hänt.
Arkeologerna hittade flera skelettdelar, antingen hela kroppar eller delar av skelett. De var inte begravda, utan hittades på det som varit golven inne i husen eller på gatorna utanför.
Många av dem bar spår av dödande våld.
– Det finns exempel på huggskador, stickskador och krosskador, men det vanligaste verkar vara hugg med svärd eller möjligtvis yxa.
Teorin: Ett förräderi
Man tror att personerna hade samlats i borgen för ett betydelsefullt ändamål, kanske festligheter eller för att fatta ett viktigt beslut. Och att förrädarna fanns bland dem.
– Det är en teori att förövarna också var välkomna på sammankomsten, och att någon eller några i samband med det tog tillfället i akt att genomföra massakern.
Varför de mördades så brutalt vet man inte, men den vanligaste uppfattningen bland forskare är att det handlar om någon sorts maktdemonstration.
– Det som är iögonfallande är var skadorna sitter på kroppen. Åtta individer har skador och det är främst hugg och slag mot huvudet. Och det handlar om ett eller två hugg. Ett instrumentellt, effektivt avrättande med svärd eller yxa.
Att kropparna bara har lämnats – och inte begravts – är unikt.
– Det normala vid den här tiden var att begrava sina döda. Här har man bara stängt dörren och gått härifrån.
Bara en kvinna
Sandby borg osar fortfarande av frågetecken. Ett av dem är avsaknaden av kvinnor. Av de 30 kvarlevor som hittats har bara en identifierats som kvinna.
– Det är onekligen en stark överrepresentation av män, men vi kan inte säga med säkerhet att fördelningen ser ut så som helhet.
Ludvig Papmehl-Dufay menar samtidigt att det kan betyda något. Antingen att kvinnorna särbehandlats i dödandet, att de förts bort eller att de lyckats ta sig från borgen.
– Vi kan inte veta. Men det ger också obehagliga associationer till sexuellt våld i nutida konflikter.
Blev en världsnyhet
Historien om Sandby borg nådde långt utanför Sveriges gränser. Världsmedia stod på kö för att rapportera om den blodiga massakern. ”En massaker frusen i tiden” blev rubriken i New York Times. Även The Guardian, CNN och BBC skrev om brutaliteten på Öland.
– Jag tror inte att alla i Sverige har förstått hur stort det här har varit utomlands. Det har varit en massiv uppmärksamhet.
Det var Kalmar läns museum som först började utgrävningarna 2011. Men 2018 pausades arbetet. Pengarna är slut.
– Det är inte definitivt avslutat men att det inte grävts sen 2018 beror främst på avsaknad av finansiering.
Projektet ägs fortfarande av Kalmar läns museum och om nya utgrävningar ska kunna ske krävs såväl pengar som en organisation.
– Det krävs ansenliga summor, det handlar om flera miljoner.
Ludvig Papmehl-Dufay hoppas på att utgrävningarna ska kunna fortsätta för att få svar på alla de frågor som kvarstår.
– Det är svårt att hitta en arkeologisk plats som osar så mycket frågetecken som den här.
