Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Frans, Frank

Nilüfer Yanya vill framåt på höstens bästa album

Den brittiska artisten Nilüfer Yanya är ett utmärkt exempel på framåtrörelse inom popmusiken 2024.

KRÖNIKA I tider av nostalgi önskar jag mer än någonsin att popmusiken ska röra sig framåt.

På höstens hittills finaste album gör brittiska Nilüfer Yanya just det.

Mitt i Oasis-återföreningar och 90-talsvurmande blir det uppenbart att många verkar ha stannat vid nostalgi. Det här råkar vara mitt jobb men jag märker att jag mer än någonsin vill motsatsen. Jag liksom kräver framåtrörelse av min popmusik. Givetvis behöver inte alla ständigt rita om kartan. Men jag vill ha åtminstone ett litet uns av det här har vi ju aldrig riktigt hört förut – åtminstone inte på exakt det här sättet.

För vad ska vi annars ens ha popmusiken till?

Den brittiska artisten Nilüfer Yanya må till viss del ha rötterna i ovan nämnda 90-tal, men mer än någonting annat är hon ljudet av hösten 2024. Hon växte upp i Chelsea, London med två konstnärsföräldrar med irländskt-barbadiskt och turkiskt påbrå. Som tidig Soundcloud-artist tackade hon nej till att bli en del av ett slags kvinnligt One Direction (idén kom från en skivbolagschef och gruppen var tänkt att produceras av 1D-medlemmen Louis Tomlinson).

Jag har lyssnat på Nilüfer Yanyas tredje och hittills bästa album i några veckor nu. Det framstår mer och mer som höstens finaste. Musiken på ”My method actor” är lika älskvärt svårplacerad som allt hon har gett ut sedan starten 2016.

En bomullsmjuk följsamhet kontrasterar snyggt mot en osvikligt brittisk smuts under naglarna. Musiken rör sig sömlöst mellan grungig gitarrpop och höstlövsskör neosoul. Namn som Sade, Blur, Cleo Sol och Arlo Parks flashar förbi, men ärligt talat mest som avlägsna och ganska onödiga referenser.

Den här gången jobbar 29-åringen för första gången med en och samma producent: Wilma Archer. Det ger albumet trygghet. Det är underbart att få befinna sig i denna småskeva och snillrika värld av kammarstråkar och småilskna gitarrer. ”My method actor” omfamnar som varm shetlandsull under höstens första frostmorgon.

Och jag tror att den kommer att räcka hela vägen in i vintern. För detta är ett verk som växer. Helt enkelt eftersom Nilüfer Yanyas sånger inte verkar förhålla sig till något regelverk. Snarare förefaller de vara resultatet av en lycklig slump. När den salongsberusade gitarren slirat hem i finalen ”Wingspan” lämnas jag förundrad, som under eftertexterna till tv-serien ”The bear”.


4 x tips: mer nytänkande popmusik

Nils Tull gör modern och soulkantad popmusik på svenska.

Spirituell soulballad

Nils Tull har tidigare släppt musik under namnet Melo, spelat med partnern Veronica Maggio samt varit en del av bandet Hoffmaestro. Nya projektet N Tull är någonting helt annat. I våras kom ”EP1” och alldeles nyligen singeln ”Jag tror jag behöver dig”. Bakom den fina titeln döljer sig en uppriktig och ödmjuk soulballad som kulminerar i modern och spirituell dansmusik signerad den oefterhärmlige producenten HNNY.

Den isländske artisten Kaktus Einarsson samarbetar med mentorn Damon Albarn.

Isländsk pop i hönsmiljö

Damon Albarn har länge haft en nära relation till Island där han periodvis också bott sedan slutet av 90-talet. Nu gästar Blur-sångaren Reykjavík-artisten Kaktus Einarsson. Singeln ”Gumbri” är ännu ett bevis på den prestigelösa lekstuga som är Albarns gärning. Dessutom är videon, precis som senaste Blur-dokumentären ”To the end”, ett oväntat besök i Damons hönshus i Devon, sydvästra England.

Britta Persson är aktuell med nya soloprojektet Loss.

Mässande och bitterljuvt

Britta Persson har en lång historia bakom sig av både soloalbum och barnmusik (om du är förälder, lyssna på strålande skivan ”Folk” – barnmusik som inte bara går att lyssna på utan faktiskt även är givande för mammor och pappor). Med nya projektet Loss har hon nu släppt tre försiktiga singlar. Senaste låten ”Legacy” är innerligt mässande pop som likt pseudonymen för tankarna till något slags förlust.

Rapparen Josef Slunge gästas av Håkan Hellström på singeln ”Zoey”.

Fri rap från Göteborg

Vi har tidigare pratat om Josef Slunge. Göteborgsrapparen sticker ut som höstens första knallröda löv på den svenska scenen. På nya singeln ”Zoey” gästas han av ingen mindre än Håkan Hellström. Precis som i alla bra samarbeten lockar den unge Slunge fram någonting nytt hos Hellström. 50-åringen låter friare än på länge när han manifesterar denna nya Göteborgspop: ”Kärlek, falsksång”.


LYSSNA PÅ PERS BÄST JUST NU-LISTA!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, XThreadsBluesky och Spotify för full koll på allt inom musik