Mer ljus än mörker och emoaction
Men brutalhämnden är behållningen i ”The Crow”
Uppdaterad 10.53 | Publicerad 10.24
The Crow
Regi Rupert Sanders, med Bill Skarsgård, FKA Twigs, Danny Huston, Jordan Bolger, Laura Birn
FILMRECENSION. I omtolkningen av The Crow syns Bill Skarsgård i den roll som Brandon Lee spelade i den kultförklarade filmatiseringen från 1994.
ACTION/FANTASY. Regissören Rupert Sanders är kanske mest känd från paparazzibilderna med Kristen Stewart, och näst mest känd för deras samarbete i underskattade och visuellt mäktiga "Snow White and the Huntsman" från 2012. Sedan dess har han inte gjort så mycket mer än den inte helt väl mottagna nyfilmatiseringen av mangaserien "Ghost in the shell".
När det nu kommer till densamma av "The Crow" har han varit noga med att poängtera att det inte är någon remake av den i 90-tal indränkta filmatiseringen, utan en "reimagining" av James O'Barrs serie. Bäst så, med tanke på kulten som skapats kring filmen – mer kanske på grund av att Brandon Lee tragiskt gick bort i en olycka på inspelningen än på faktiska kvaliteter.
"The Crow" skapades ur sorg och raseri efter att O'Barrs flickvän blev påkörd och dödad av en berusad förare, och resultatet blev en berättelse om Eric vars kärlek till Shelly är så stark att han återvänder från de döda för att hämnas på det gäng som dödade dem båda i ett brutalt överfall. Serierutorna är dränkta i det trasigaste trasiga och svartaste av mörker, de få ljusglimtarna kommer från plågsamma flashbacks till parets lyckliga dagar. Inspirationskällorna: bland annat Joy Division, The Cure, Baudelaire och Rimbaud.
I Sanders och manusförfattarnas omtolkning är det betydligt mer ljus än mörker, trots att både Eric (Bill Skarsgård) och Shelly (FKA Twigs) är trasiga redan från början. Omedelbar attraktion uppstår mellan dem i någon form av rehabiliteringscenter, men de måste rymma: Shelly jagas av hänsynslösa operaälskare och deras hejdukar. En stor portion av filmen är sedan ett utdraget kärleksmontage som lär vara en mardröm för dem som sett fram mot svartsminkad emoaction.
Det är först i den välkoreograferade brutalhämnden mot slutet som "The Crow" blir mörk, köttig och underhållande på riktigt. Det är över huvud taget det visuella som är behållningen i "The Crow" – men vad gäller handling och dialog är det... värre. Skarsgård ska ha all heder för att han trots det hanterar det han fått på hand med värdigheten i behåll.
Visas på bio.
Passa även på att se...
... en av de bästa hämndfilmerna som gjorts: ”Ms .45”.
Visste du att...
... Mark Wahlberg tidigt var en av de många påtänkta för huvudrollen i ”The Crow”?
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.