Friskt lånat, mer än hälften försvunnet
”Longlegs” faller platt jämfört med inspirationskällorna
Uppdaterad 12.50 | Publicerad 10.15
Longlegs
Regi Osgood Perkins, med Maika Monroe, Blair Underwood, Nicolas Cage
FILMRECENSION. I hyllade och inkomstbringande skräckthrillern dyker en överspelande och oigenkännbar gäst upp.
THRILLER/SKRÄCK. En musig och nykläckt FBI-agent (Maika Monroe) med intuition, ett tiotal mördade familjer med gemensamma nämnare, efterlämnade brev som ska dechiffreras, foton på blodiga brottsplatser, någon som ser mönster andra inte ser och ett överspelat monster med en pysselverkstad. Det lånas friskt från författaren Thomas Harris och de mästerliga filmatiseringarna "Manhunter" och "När lammen tystnar" – men regissören/manusförfattaren Osgood Perkins använder inte det han lånat särskilt väl. Tillför dessutom rent trams.
"Longlegs" har trots det hyllats och dragit in mängder med pengar, och har blivit ännu en i en nu ganska lång rad skickligt marknadsförda skräckfilmer som använder sig av exakt samma grepp för att skapa artsy atmosfär och mardrömsstämning: bildformat som skiftar, röda rutor eller snabbt inklippta scener i rött, fonter från förr, satanistmässekörer, dovt muller, ständigt svävande kamera och skeva vinklar. Kejsaren är naken, och det här börjar likna någon form av masspsykos.
Det finns några obehagliga och effektiva scener, men jämfört med inspirationskällorna är "Longlegs" en trött parkpromenad som så småningom helt spårar ur.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.