Giftiga atomsopor skapar redan bråk
Måste hållas borta från allt liv i 100 000 år
2 800 tunnor med atomsopor är just nu ämnet för en juridisk process. Det kunde Sveriges Radio berätta idag. Tunnorna har hamnat i Forsmarks lager för låg- och mellanaktivt avfall. Nu vill Strålsäkerhetsmyndigheten att företagen tar upp dem och ser till att allt blir sorterat på rätt sätt.
De sju företag som lämnat in tunnorna protesterar och har överklagat. Det har Svensk kärnbränslekonvertering, SKB, som driver lagret också gjort.
Problemet är inte tekniskt, det är ekonomiskt. Ingen vill betala för att atomsoporna ska hamna på rätt ställe.
Kärnkraften kostar
I förra veckan presenterade regeringens utredare Mats Dillén sina beräkningar av vad ny kärnkraft skulle kosta staten och oss medborgare. En hel del visade det sig. Staten kommer att tvingas garantera merparten av byggkostnaderna. Dessutom måste kärnkraftsföretagen i årtionden garanteras ett pris för den el som produceras.
Egentligen räcker det för att punktera Ulf Kristerssons och Ebba Buschs kärnkraftsdrömmar. Vilken investerare kommer att vara beredd att satsa pengar i en verksamhet som är beroende av löften från en minoritetsregering som mycket väl kan vara borta om två år?
Men det finns fler invändningar. Avfallet är en.
Borta från liv i 100 000 år
Kärnavfallet är så giftigt att det måste hållas åtskilt från allt liv i 100 000 år. Det är ofattbart lång tid. Egyptens pyramider byggdes för mindre än 5 000 år sedan. Colosseum i Rom för lite mer än 2 000 år sedan.
Förvaret måste klara naturkatastrofer, klimatförändringar och allt möjligt annat. Berget där det är insprängt får inte spricka, måste klara en istid och får inte släppa igenom vatten. Behållarna får inte brytas ner ens på väldigt lång sikt.
Allt det där är minst sagt tekniska utmaningar. SKB menar att man har löst dem, och kanske är det sant. Men precis som med tunnorna i Forsmark är problemet inte bara tekniskt. När vi begraver våra atomsopor förutsätter vi inte bara att vi har ett förvar som klarar 100 000 år. Vi förutsätter också att våra efterlevande i oändliga generationer respekterar giftet och tar ansvar för det.
Grälande jurister
Atomsoporna i de 2 800 tunnorna som det nu bråkas om kommer inte från kärnkraften, utan till exempel från sjukvården. Det är ju tur. Men att ansvaret för radioaktivt avfall redan är ett ämne för grälande jurister borde stämma till eftertanke. Kommer verkligen kärnkraftsindustrin att vilja ta ansvar för sitt avfall?
Och hur består det ansvaret när kärnkraftsverken sedan länge är stängda och företagsnamn som Vattenfall, Uniper och Fortum är helt bortglömda?