Vanligt folks ilska kan stoppa vårdstrejken
Det är dags att ta personalen på allvar
Sedan slutet av april har sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och rötgensjuksköterskor vägrat arbeta övertid. Och sedan en vecka strejkar omkring 2 000 av vårdförbundets medlemmar.
Igår gick ytterligare 1 300 vårdanställde ut i strejk. Ytterligare en region, Värmland, dras in i konflikten. Dessutom strejkar personalen på några av sjukvårdsupplysningens enheter.
Totalt omfattas omkring 71 000 anställda av konflikten som alltså pågått i en och en halv månad. Arbetsgivarna i Sveriges Kommuner och Regioner talar omväxlande om det ansträngda läget och om att konflikten skulle vara samhällsfarlig. Ändå har märkvärdigt lite hänt med inställningen till Vårdpersonalens krav.
Det viktigaste är en förkortning av arbetstiden.
– Vi ser att arbetstidsförkortning är fel väg att gå i nuläget, säger Sten Nordin som är vice ordförande i SKR:s förhandlingsdelegation.
”Fel väg att gå”. Om det centrala kravet från den egna personalen. Inte konstigt att förhandlingarna hamnat i ett dödläge.
Istället för riktiga förhandlingar hotar arbetsgivarna med indragen semester och att anmäla konflikten som samhällsfarlig. Maktspråk som knappast gör att konflikten kommer närmare en lösning.
Nordins och SKR:s resonemang är enkelt. Det råder brist på kvalificerad vårdpersonal och en arbetstidsförkortning skulle göra situationen ännu svårare.
En förkortad arbetstid är en förutsättning för en hållbar vård
Det är kortsiktigt. Vårdpersonalen och deras fackförbund menar tvärt om att en förkortad arbetstid är en förutsättning för en hållbar vård. Argument är enkelt: fler ska orka stanna i yrket.
Statistiken ger personalen rätt. För en vecka sedan konstaterade regeringens råd för vårdkompetens att 13 000 utbildade sjuksköterskor har lämnat yrket. Ofta är arbetsmiljön orsaken.
När rapporten presenterades konstaterade rådets ordförande Ann-Marie Wennberg Larkö att vårdkrisen inte kan lösas genom att utbilda fler. Om vården ska ha kvalificerad personal måste den erbjuda arbetsvillkor som får folk att stanna.
Alltså precis det Vårdförbundet säger. Och som arbetsgivarsidan viftar bort.
Man behöver inte vara något geni för att räkna ut vad det kommer att betyda för arbetsmotivationen i framtiden.
En konflikt i vården drabbar inte arbetsgivaren på samma sätt som om det varit en fabrik. Regionerna får in sina skattepengar även om patienterna får vänta på vård.
Det är därför Sten Nordin bekvämt kan luta sig tillbaka och konstatera att han tycker personalen valt ”fel väg att gå”.
Trycket på politikerna som styr SKR måste komma från oss medborgare. Arga medborgare är nämligen något politiker är rädda för.
Konflikten har pågått i en och en halv månad. Vårdförbundets medlemmar har visat att de menar allvar med sina krav. Det är dags att SKR också gör det.