Göran Hägglund vet inget om hårt arbete
63 000 inom vården har rätt att protestera
Opartisk ordförande. Det är den tidigare KD-ledaren Göran Hägglunds titel sedan några veckor tillbaka. Efter ett årtiondes hoppande mellan politik, pr-byråer och vårdbolag får han nu i uppdrag att leda den nämnd som ska avgöra om facket Vårdförbundet ägnar sig åt samhällsfarlig verksamhet.
Bakgrunden är den som förbundet inledde förra veckan. Sammanlagt berörs 63 000 medlemmar som jobbar i regionerna, bland annat sjuksköterskor och barnmorskor. Även fyra privata bolag är motpart i konflikten.
Bland fackets krav finns fyra veckors sammanhängande semester och bättre förutsättningar för heltidsarbete. Man vill också trappa ner arbetsveckans längd med en timme per år, ned till 35 timmar.
Hög arbetsbelastning
Det är uppenbart varför Vårdförbundet agerar. En färsk rapport visar att var femte ung person inom vården ser arbetsbelastningen som ohanterlig. Två av fem säger att de troligtvis kommer byta bransch i framtiden.
Att den höga belastningen blivit normalläge är också anledningen till att åtgärden kommer att märkas: under förra året uppgick övertidsarbetet inom vården tre miljoner timmar – eller 342 övertidsår, om man så vill. Siffran motsvarar 2 000 heltidstjänster.
Inte undra på att blockaden fått arbetsgivarnas organisation SKR att rasa. De beskriver blockaden som ”samhällsfarlig”, med risk för människors liv.
Nu ska frågan alltså avgöras – av Göran Hägglund.
Prisnominerat pr-proffs
Hägglund är en man med många järn i elden. Efter att den tidigare sjukvårdsministern lämnade politiken har bland annat han hunnit med en vända i styrelsen för vårdjätten Aleris. I dag arbetar han för pr-byrån Reform Society.
Vilka kunder som nyttjar Göran Hägglunds tjänster via byrån kan vi inte veta. Men att han gör ett bra jobb är tydligt. I början av april var han en av 20 nominerade till det prestigefyllda priset ”Cision PR Influencer Award”, som delas ut av en branschorganisation för pr-konsulter.
Att Vårdförbundet går ut i kamp för sina rättigheter är ingen samhällsfara, utan helt rimligt med tanke på krisen i vården. Värre är att Sveriges vårdpersonal håller på att slitas ut – och att personer som arbetar för hemliga intressen ges möjlighet att stoppa deras stridsåtgärder.