Dags för Sverige att sluta skärmknarka

Inte bara barn som är skärmknarkare

Fanny Jönsson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Publicerad 2024-07-02 06.00

helskärm

Medlöparna, ett parti som i folkmun kallas för Liberalerna, är ett parti jag inte har mycket till övers för nu för tiden. Särskilt inte när det kommer till frihetsfrågor.

Det verkar partiet i fråga inte heller ha, då de släppt sina röda linjer mot SD och nu fokuserar på skärmtid och digitalisering istället. Smidigt.

Även om Johan Pehrsons (L) tjat om Tiktok och paddor ibland känns lite amish, har partiet några poänger när det kommer till att begränsa skärmtiden. För mycket skärmtid påverkar faktiskt vår psykiska hälsa negativt.

Därför är det konstigt att Pehrsons snack ofta bara handlar om ungdomars skärmvanor. För problemet är på makronivå, hela samhället är drabbat.

Det är inte bara barnen som är junkies, det är vuxna också. Titta bara på din fasters Facebook-uppdateringar, statsråden och journalisternas tweets eller din gamla klasskompis konstanta instagramuppdateringar.

Trenden går även igen bland institutioner och företag.

I dag kan du nästan inte röra dig i samhället utan en app. Du behöver ha BankID-appen (eller liknande tjänst) för att boka tid hos läkare eller betala valfri faktura. Detsamma gäller om du vill parkera din bil.

Sen var det det här med kontanterna. Att kunna betala med sedlar och mynt i Sverige är numer en lyx. Förutom att det innebär att varenda köp du gör då kan spåras – hej storebror – är det också skört.

Det är ofattbart att vårt land säger sig rusta upp när hela samhället kan kollapsa till följd av en hackerattack eller elavbrott. Även om regeringen lagt en utredning för att stärka kontantanvändningen i samhällsviktiga funktioner borde resterande delar av samhället ta efter.

Detsamma gäller telefonerna. När den fasta landlinan nu avvecklas tvingas äldre att byta ut sina knapptelefoner eller förlita sig på en mobil. Förutom att mobiler kräver laddning, är det inte alla som vet hur en smartphone fungerar.

Det finns dock de eldsjälar som gör sitt yttersta för att hjälpa de som hamnar utanför. Nyligen mötte Dagens Nyheter en pensionärsgrupp i Tyresö som kallar sig för “den digitala bryggan”. Hos bryggan får äldre komma för att lära sig om appar och internet.

Organisatörerna uppger att många tycker det är roligt att ses och lära sig mer. Ändå är det något som skaver.

I dag har en av sju pensionärer inte ens tillgång till internet. Det borde inte krävas att eldsjälar eller att familjemedlemmar rycker in för att äldre – eller personer som vill leva utan internet – inte ska hamna utanför.

Missförstå mig rätt: jag är givetvis tacksam för internets möjligheter när det kommer till effektivisering, kunskap och att hålla kontakten med vänner på andra sidan världen. Likaså gillar jag att betala med kort.
Men svensk digitalisering har gått för långt och för snabbt. Dessutom skulle det vara skönt att leva i ett samhälle där jag kan logga ut ibland också.

***

Den här texten innehöll även en chatt, som går att läsa nedan.