Inte sjuksköterskornas fel om vården kraschar
Strejkar för bättre arbetsvillkor
Det är bara en dag sedan regeringen fick Nationella vårdkompetensrådet senaste rapport. 13 000 utbildade sjuksköterskor har lämnat yrket och jobbar nu med något annat. Enligt rapporten är arbetsmiljön en av de viktigaste orsakerna till att vårdpersonal slutar.
– Det är djupt oroande, säger Ann-Marie Wennberg Larkö till Vårdförbundets medlemstidning Vårdfokus.
Nu kräver man handfasta åtgärder för att förbättra arbetsmiljön så att personal kan lockas tillbaka till vården.
Starka argument
De 2 000 sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker som idag gick ut i strejk kunde knappast få en bättre illustration till sina krav. I en månad har tiotusentals vårdanställda vägrat arbeta övertid. Ändå har inget hänt i förhandlingarna.
Till sist återstod bara att ta nästa steg, att strejka. Vårdkonflikten handlar om att arbetsmiljö och arbetstider. Vårdförbundet vill ha ett stopp för missbruket av övertid och kortare arbetstid.
Säger att det inte går
Arbetsgivarna i Sveriges kommuner och regioner anser att det inte går. Och ett av deras argument är just bristen på sjuksköterskor.
Rapporten från rådet för vårdkompetens visar att det inte håller. Det som hotar tillgången på personal och i förlängningen vården är inte kortare arbetstid. Det är att vårdpersonal inte orkar utan ger upp.
Och som rapporten också konstaterar, lösningen är inte att utbilda fler sjuksköterskor som också lämnar yrket. Lösningen är att göra jobben i vården bättre så att folk orkar.
Ingenting har hänt
Om det borde fack och arbetsgivare kunna enas. Ändå har alltså absolut ingenting hänt, och igår kunde medlaren bara konstatera att klyftan mellan parterna är avgrundsdjup.
Bakom konflikten finns förstås ytterligare en faktor: regionernas usla ekonomi. Trots Ulf Kristerssons löfte om att inga vårdanställda skulle sägas upp fortsätter besparingarna på landets sjukhus. En redan pressad arbetssituation blir ännu sämre.
Pengarna räcker inte
De sex miljarder Elisabeth Svantesson skickade till regionerna i vårbudgeten räcker inte på långa vägar. Och av de långsiktiga besked vården skulle behöva syns inte ett spår.
Arbetsgivarna i regionerna måste nu inse att personalen inte kommer att backa från sina krav. Det är dags att acceptera att man måste diskutera kortare arbetstid och mänskligare scheman med facket.
Men ska arbetsvillkoren och vården långsiktigt bli bättre behövs mer pengar och långsiktiga besked. Och de måste komma från Elisabeth Svantesson.