Frågan är om sossarna fattar vad de satt igång

Starka intressen vill att vi jobbar ihjäl oss

Annika Strandhäll (S) har öppnat för en arbetstidsförkortning.

Frågan är om sossarna vet vad de satt igång, tänker jag när jag läst klart Kommunalutredaren Hampus Anderssons lysande rapport ”Tid för förändring” som presenterades i veckan.

Några dagar tidigare aktiverade LO-kongressen sitt gamla kongressbeslut om att driva 30-timmarsveckan. Även arbetare ska ha möjlighet till ett hållbart arbetsliv, menar ett enigt LO.

Arbetarfacket ska nu kraftfullt prioritera kortare arbetstid, antingen via avtal eller lagstiftning.

Sedan tidigare har Annika Strandhäll (S) flaggat för att frågan är central när framtiden utformas.

Kanske är inte hela S-ledningen överförtjust. Bland ekonomer brukar idén att vi ska arbeta fler timmar vara given.

Men egentligen är frågan felställd. Det är inte främst en ekonomisk, utan en politisk fråga hur vi ska ta ut vårt växande överflöd. För väldigt många är det tid som saknas för att livet ska gå ihop.

Tiden är den ultimata klassfrågan som blir synlig i vardagen. Stora delar av övre medelklassen har en enorm frihet att styra sin tid, sen pandemin ofta med stor möjlighet till hemarbete. För arbetare, folk i vård och omsorg och många verksamheter som skola, polis och socialtjänst är hemarbete fortfarande omöjligt.

Därför exploderar tidsfrågan nu.

Som Kommunal och Hampus Andersson visar faller alla avgörande ekonomiska argument från höger samman. Många länder har kortat tiden utan ekonomisk katastrof. Svenska folket är ett av de hårdast arbetande i Europa.

Företagarnas Benjamin Dousa som krigat för att bevara 40-timmarsnormen säger att vi kommer bli 500 miljarder kronor fattigare, men Hampus Andersson visar (och utvecklar i vår podd Starta pressarna) att beräkningen som utgör näringslivets bästa skrämselpropaganda mot kortare arbetstid inte håller.

Då är det smartare att, som DN:s ledarsida, utgå från att frågan inte är ”om arbetstiden kommer att minska – utan hur”. Att säga nej är ingen framkomlig väg.

Socialdemokraternas arbetsgrupper har fått förlängt till augusti att fila på sina reformförslag.

Vågar inte S-ledningen driva arbetstidsfrågan kommer svekdebatten bli enorm. Den politiska energi som arbetarrörelsen är i så desperat behov av skulle gå förlorad.

Pratar man med vanligt folk, inte minst unga arbetare, är kortare arbetstid en reform de förstår och längtar efter. När hade S en sådan reform sist?

Socialdemokraterna borde gå till val på att lagstiftningsvägen på fem års tid sänka normalarbetstiden från 40 till 35 timmar som i Danmark.

2031 skulle 35-timmars veckan kunna vara införd. Det skulle säkra valseger 2026. Och återval 2030.