Boken lämnar läsaren med en klarögd ångest
Fanny Klang skildrar en korrumperad kriminalvård på gränsen till sammanbrott
Publicerad 2024-09-16 12.47
”Är du kriminalvårdare utan att veta om det?”
Kriminalvårdens senaste reklamkampanj för att locka folk till yrket kommer att gnistra med helt nya färger för dem som läser Fanny Klangs debutroman ”Sluten anstalt”.
Romanen bygger på författarens egen erfarenhet av jobbet bakom murarna på flera anstalter i olika säkerhetsklasser. Huvudpersonen är den unga Jonna som tröttnat på restaurangjobb och kliver in i rollen som den något motvilliga kriminalvårdaren. Hon inser snart att underbemanningen inom myndigheten tvingar fram desperata åtgärder. Precis vem som helst som har ett rent belastningsregister och kan stå och gå är välkommen att tillbringa tolvtimmarspass i tät kontakt med frihetsberövade människor som begått grova brott och mår psykiskt dåligt.
De fina orden i fängelselagens 4§ om att ”varje intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde” flyger som konfetti i ett klaustrofobiskt kosmos. Några detaljer gör särskilt ont. Den begränsade miljön där blicken ofta möter en mur försvagar ögonmuskulaturen, man får en varaktig synnedsättning av att sitta fängslad under lång tid. I isoleringen är matportionerna så små att man riskerar undernäring. Gravida kvinnor får göra ultraljud i handfängsel.
I början är jag skeptisk till romanformen. Den möjliggör fiktionalisering av verkliga platser och människor men inte mer än så. Hade texten gjort sig bättre som reportage? Men stegvis vänder det och den litterära gestaltningen kommer till sin rätt.
Om ”Sluten anstalt” vore en animation skulle människorna i den vara tecknade med tunn blyerts ovanpå en hyperrealistiskt målad fängelsekropp. Anstalten är den riktiga huvudpersonen i Klangs roman. Betongkroppen med krona av taggtråd och dubbelslipade rakblad är en rörlig, köttig organism. Anstalten formar de människor som den med malande regelbundenhet suger in och spottar ut.
Vårdarna och vakterna är lika fångade de, i en stundvis psykotisk myndighetskultur där det är mycket viktigare att göra rätt än att göra bra.
Chefen stämplar ut tidigt och kör Tesla
Jonnas arbetskamrater representerar olika sätt att förhålla sig till det lagstadgade våldet. De som tar orden på allvar och vill ge fångarna hopp om en bättre framtid. De som föraktar naivitet och sätter hårt mot hårt. De som vill överleva dagen utan att åka på skäll av chefen. De karriärfokuserade sadisterna. Chefen stämplar ut tidigt och kör Tesla. Personalen på golvet blir av med sin vattenautomat med kolsyrat vatten.
Romanen följer Jonnas gradvisa krackelering. Hennes rötter har dolts av författaren, föräldrar och släkt är utanför bilden, hon är ett barn av asfalt och Tinder. Hon snattar fast hon har hög lön, hon faller för en livstidsdömd intern och lusläser Flashback. Samtidigt är det hon som är romanens mest pålitliga berättare, med fotografisk blick på det alltmer krympande livsutrymmet för fångarna, det alltmer kompakta mörkret.
Kriminalvården befinner sig under en omdaning som saknar motstycke. Fler ska tryckas in på landets anstalter, straffen ska skärpas. Snart kommer även barn från femton år att kunna dömas till fängelse.
”Sluten anstalt” lämnar läsaren med ett öppet slut och en klarögd ångest över en korrumperad kriminalvård på gränsen till sammanbrott.
Du kan vara vem som helst utan att veta om det.
