De levde i en värld skapad av naturväsen
I ”Ask och Emblas barn” vill Neil Price komma under huden på vikingarna
Publicerad 2024-09-16 05.00
I augusti 1943 genomförde SS en kampanj för att rekrytera nya medlemmar i det ockuperade Norge. På den tillhörande affischen avbildades en arkaisk krigare i omisskännlig stålhjälm ståendes bakom ett stridsrustat vikingaskepp. Den nazistiska propagandan är bara ett exempel på hur den mytomspunna vikingatiden kommit att användas i allehanda politiska och populärkulturella sammanhang.
Periodens symboliska sprängkraft förklarar varför den fortsätter att vara föremål för både akademiskt intresse och omfattande offentlig uppmärksamhet i form av återkommande museiutställningar, praktfulla bokverk och påkostade dokumentärer. Forskare som sysslar med vikingatiden kan kort sagt räkna med reaktioner också utanför skrået.
Detta vet den brittiske Uppsalaprofessorn Neil Price. Han är inte bara internationellt ansedd arkeolog, utan har också konsekvent fört ut sin forskning som konsult för utställningar och dokumentärer. 2020 publicerades hans ”The Children of Ash and Elm. A history of the Vikings”, som sedan dess översatts till flera språk. Nu finns denna populärvetenskapliga tegelsten också på svenska: ”Ask och Emblas barn. Vikingarnas historia”.
Price tar spjärn både mot hur vikingarna har missförståtts eller missbrukas publikt, och allt för schematiskt redogörande forskarframställningar. För honom är vikingatiden en trehundraårig epok (ca 750-1050) i egen rätt, möjlig att avgränsa empiriskt. Snarare än att skildra den omvälvande expansionen i sig vill han anlägga ett inifrånperspektiv; krypa under huden på vikingarna, förankra deras agerande i hur de tänkte och kände, såg på sig själva och sin omvärld.
Price lyckas bäst med sin eftersträvansvärda men svåra balansakt i den första av bokens tre delar. Midgård och vikingarnas skapelseberättelse visar effektfullt vägen till tidens gudatro och föreställningsvärld. Vad som främst skiljde vikingarna från kristna folk på kontinenten var idén att det fanns något fullständigt främmande inne i den egna kroppen samtidigt som den observerbara omgivningen sågs som verk av alver, dvärgar och naturandar.
Avsnittet om trälväsendet är en avgörande erinran om att bilden av vikingarna som frihetssymbol saknar verklighetsförankring
Bilden vidgas genom redogörelser för familje- och hushållskonstellationer, äktenskapsmönster, begravningsskick och arkitekturens skiftningar. Många, men inte alla, av iakttagelserna har analytiskt värde. Intressant är inte minst hur det utbredda bruket av månggifte och formaliserade älskarinnor (frillor) gjorde utsikterna att gifta sig mycket små för en stor andel män.
Avsnittet om trälväsendet är en avgörande erinran om att bilden av vikingarna som frihetssymbol saknar verklighetsförankring: ”Att röva bort, sälja och tvångsutnyttja människor var en grundbult i deras kultur”.
Price är skicklig på att föra samman arkeologins materiella lämningar med historiska skriftliga källor. Ibland skyndar han förbi fascinerande fenomen som hade förtjänat mer inträngande resonemang – förekomsten av blodsoffer eller varför gossebarn inte dödades trots att det fanns ett överskott på män – men att man kommer vikingarna nära råder det inga tvivel om.
I takt med att Price rör sig framåt i tiden förändras emellertid framställningen. Den innovativa inledningen mynnar ut i en kompetent men tämligen konventionell syntes där vikingatågen ses som följden av en ny krigarideologi och elitkultur sprungen ur ökad handel, internationellt maktvakuum efter det romerska imperiets försvagning, folkvandringstidens oro, förödande naturkatastrofer och interna nordiska maktkamper.
Bokens fortsättning är i huvudsak en bekant, och bitvis onödigt omfångsrik, berättelse om plundringståg och permanent expansion i både öster- och västerled. Följsamma fördjupningar saknas inte, så som beteckningen ”hydrarki” för att skildra vikingahärarnas lösa sammansättning och skiftande skepnader. Men det blir likväl lite för mycket av att räkna skepp, mannar och boplatser.
Price hade gärna fått referera den forskning han använder sig av mer generöst. Det hade gjort det lättare att identifiera vad som är egna nytolkningar respektive redan gjorda insatser. Samtidigt ska han prisas för sin ödmjuka öppenhet inför det faktum att äldre historia sällan låter sig skrivas med säkerhet.
Därför förvånar det särskilt att Price använder minst sagt anakronistiska begrepp som ”transperson”, ”icke-binär” och ”nationalstater” för att diskutera vikingatida förhållanden. ”Ask och Emblas barn” är en utmärkt upplysande och uppslagsrik bok, men också en påminnelse om hur svårt det är att befria sig från samtiden när det förflutna ska berättas.
