Jag var en död poet och jag var det med flit
Dikt om den pågående poesidebatten
Jag var en död poet och jag var det med flit
Jag var en arbetarpoet och jag sålde sex dikter på ett bräde till ett barn som inte visste bättre
Jag var en ironisk poet och jag trodde på mig själv
Jag var en problematisk poet och ja, jag borde ställas till svars
Jag var en politisk poet och jag skildrade dina värderingar med en kuslig precision
Jag var en bitter poet och jag föraktade de som inte skrev som jag
Jag var en bitter poet och jag föraktade de som skrev som jag
Jag var en idiotisk poet och jag var bäst när det gällde
Jag var en intellektuell poet och jag var helt galen i fabriksslitna jeans
Jag var en kommunikativ poet och jag blev profet i min egen filterbubbla
Jag var en apatisk poet och min eld var den största i Sverige
Jag var en folkhemspoet och jag föddes på internet
Jag var en nonsenspoet och jag tjänade flera miljoner kronor på betalda samarbeten
Jag var en schizofren poet och det var fett coolt
Jag var en inälvsrealistisk poet lost in translation
Jag var en feg poet och jag behandlade alltid journalisterna som jag själv ville bli behandlad
Jag var en hatisk poet och jag älskade dig
Jag var en underskön poet som ruttnade på ålderns höst
Jag var en missbildad poet som utvecklades till en svan eller en fjäril eller en ros
Jag var en romantisk poet förlöst av hämnd och skattemedel
Jag var en dadaistisk poet och klickbetet var mitt fel, mitt ansvar
Jag var en traditionell poet, blott ett kärl med osviklig talang för digital marknadsföring
Jag var en språkmaterialistisk poet och jag trivdes bäst i klätterställning, det ska stå fosterställning
Jag var en beatpoet som sprack i solen
Jag var en obegriplig poet och det var meningen med livet
Jag var en medelklasspoet och jag tog just din plats (jag pekar på dig!)
Jag var en ung poet och jag var nog yngst i hela världen
Jag var en manlig poet och det märktes på hur skribenter konsekvent lät bli att nämna alla kvinnor jag samarbetade med och publicerade och bokade
Jag var en kvinnlig poet i rakt nedstigande led från Mary MacLanes prosa
Jag var en esoterisk poet och jag älskade våld
Jag var en lismande poet och mitt språk det var maktens
Jag var en konkret poet men jag skulle aldrig rekommenderat min egen bok, då skulle jag hellre rekommenderat en mycket äldre bok
Jag var en originell poet och det fick jag höra i helvetet
Jag var en prisad poet och jag läste alltid alldeles för länge på scenen, det var liksom min grej
Jag var en marginell poet med god marginal
Jag var en moralisk poet med uselt samvete
Jag var en töntig poet med ett lyckligt liv
Jag var en självutnämnd postmodern poet men jag dömde alltid boken efter dess omslag
Jag var en kalkylerande och manipulativ poet vilket gick i släkten, mammas sida
Jag var en liten poet och jag befann mig i en psykos, hur liten var jag egentligen?
Jag var en sexig poet ty mina dikter var så lätta att skriva och ta sig in i
Jag var en rolig poet eftersom min poesi var så sjukt tråkig
Jag var en oskyldig poet eftersom jag inte kunde läsa
Jag var en ytlig poet på toppen av min förmåga
Jag var en sann poet och jag skrev allt med hjälp av artificiell intelligens
Jag var en otidsenlig poet och jag köpte mitt förlagskontrakt för pengar
Jag var en storsint poet och jag recenserade alla mina kollegor förutom kanske tre stycken
Jag var en bokstavstroende poet och mitt brödjobb var chef
Jag var en autodidakt poet vilket jag alltid glömde bort
Jag var en bildstormande poet men jag ville mest bara synas på bild
Jag var en fattig poet så jag utnyttjade läget och matade debatten med skvaller
Jag var en kommunpoet och jag hade helt okej intentioner
Jag var en landsbygdspoet men jag visste precis, in i detalj, vad som skedde i huvudstaden och vad de oetablerade snorungarna hade för motiv
Jag var en paradoxal poet när jag valde min egen exil
Jag var en dokumentärpoet in absurdum
Jag var en orolig poet intresserad av otrolig kontext
Jag var en maniskt namedroppande poet med ett kriminellt dåligt ansiktsminne
Jag var en konflikträdd poet med ett järnrör och en dröm
Jag var en minimalistisk poet med fäbless för halmgubbar, kålsupare och psalmer
Jag var en gubbsjuk poet med förkärlek för gurlesk och vett och etikett
Jag var en missförstådd poet men jag förstod att poesin var en tävling
Jag var en amerikansk punkpoet från Danmark med rika, rättvisa föräldrar
Jag var en föreläsande poet med en revisor som kunde allt utantill
Jag var en äregirig poet och jag satt på mina egna händer tills de domnade så att det skulle kännas som att Gud skrev mina slappaste sonetter
Jag var en sektledande poet med en essä om grupptryckets nåd i rockärmen, alltid redo
Jag var en uppriktig poet i ordets vidrigaste bemärkelse
Och det var kul, det var kul så länge det varade
