Ni fultolkar min artikel
Selma Brodrej svarar sina kritiker i debatten om autistiskt skrivande
Att uttala sig i identitetspolitiska frågor är alltid riskabelt och oftast förknippat med att bli anklagad för någon typ av oskön egenskap. Denna gång handlade det om funkofobi då jag skrev en text i Dagens ETC där jag ifrågasatte Valands nya skrivutbildning "Autistiskt läsande och skrivande".
I min artikel invänder jag framför allt mot att Elisabeth Hjorth, som är ansvarig för kursen, hävdat att den autistiska erfarenheten tidigare varit helt frånvarande i den litterära offentligheten. Jag menar tvärtom att den litterära offentligheten rymmer många autistiska erfarenheter, vilket jag också exemplifierar i min text. Som även framgår har jag inga principiella invändningar mot kursen. Jag skriver uttryckligen att det är bra och viktigt att studenter med diagnoser får anpassat stöd och bättre förutsättningar och att jag hoppas få se liknande satsningar på andra universitetsutbildningar och för personer med andra diagnoser.
Trots detta hävdar Hjorth tillsammans med tre andra högt uppsatta akademiker i Aftonbladet att jag tycker de autistiska erfarenheterna i den litterära offentligheten kompenserar för autisters rätt till utbildning.
Det är nedslående att dessa kvinnor tillsammans besitter tusentals högskolepoäng, men fortfarande inte kan läsa en text
Det är synd att ingen av de fyra akademikerna tycks ha gjort ett ärligt och rättvist försök att bemöta min text på allvar och svara på den fråga jag ställer: På vilket vis är den autistiska erfarenheten totalt frånvarande i den litterära offentligheten? I stället följer de medielogikens enkelspårighet och målar upp en orättvis bild av min text som gör att läsare blir upprörda och anklagar mig för funkofobi. Kanske är de för ett offentligt landskap där identitetspolitiskt grundade verksamheter inte får ifrågasättas? Inte ens när verksamheterna stöds av skattefinansierade medel?
Det är nedslående att dessa kvinnor tillsammans besitter tusentals högskolepoäng, men fortfarande inte kan läsa en text som ifrågasätter ett projekt de ansvarar för utan att fultolka den. Att de dessutom ska undervisa andra studenter i läsande och skrivande gör det hela ännu mörkare.
Selma Brodrej
SVAR DIREKT: Brodrej anpassar sig till en neurotypisk norm.
Vi vill svara Brodrej, att det handlar inte om att vi tycker att hon ifrågasätter neurodivergenta personers rätt till utbildning, men det är just det som blir skevt. Att hon skriver att alla bör få ”stöd”, vilket i sig innebär en anpassning till en neurotypisk norm. Det vi gör är att vilja belysa just normen, att hitta sätt att bryta den.
Brodrej har rätt i att den autistiska erfarenheten inte varit frånvarande i den litterära offentligheten. Vad som däremot saknats är namngivandet av den. De texter Brodrej exemplifierar med skulle utan tvekan passa för en autistisk läsning – men hur hade en sådan mottagits av en neurotypisk kulturdebatt? När Clara Törnvall i sin bok "Autisterna: Om kvinnor på spektrat "skriver om hur hon läser bland annat Emily Dickinson som autistisk anklagas hon för att patologisera ett geni. Vi menar att det i stället är ett sätt att skapa en historia som motsäger den medicinska synen på autistiska personer.
Vår kurs kan benämnas som identitetspolitik, javisst. Men är det så fel? Bör en inte ifrågasätta majoritetssamhället och påpeka att dess världssyn är en syn på världen, en ofta våldsam syn? Är det inte detta som konst ska göra? Hitta sätt att visa fantastiska möjligheter att se världen? Är det okej att säga att dessa fantastiska möjligheter är autistiska? Vi tycker det, eftersom autism inte är en sjukdom eller en begränsning. Det är ett sätt att vara och göra (och att betala skatt). Det vore sorgligt om alla våra högskolepoäng skulle hindra oss från att se det.
Elisabeth Hjorth, lektor i litterär gestaltning, HDK-Valand
Anna Nygren, adjunkt i litterär gestaltning och doktorand i litteraturvetenskap, HDK-Valand och Åbo universitet
Jonna Bornemark, professor i filosofi, Södertörns högskola
Hanna Bertilsdotter Rosqvist, docent i sociologi, lektor i socialt arbete, Södertörns högskola