Nu erkänner polisen åsiktsregistreringen
Därför JO-anmäler jag Helsingborgspolisen
I en artikel i Sydsvenskan med rubriken ”Hamasledare hyllas i svenska protesttåg: ’I slutändan en fara för vår demokrati’” uppger en företrädare för Helsingborgspolisen att ”polisen har som uppgift att dokumentera åsiktsyttringar som klassas som antidemokratiskt beteende”. Han fortsätter med att meddela att han och hans kollegor kommer att ”dokumentera de som öppet stöttar Hamas, för i slutändan kan det vara en fara mot vår demokrati”.
Det är ett mycket uppseendeväckande uttalande. Rätten att inte utsättas för åsiktsregistrering är grundlagsskyddad. Den svenska regeringsformen anger att ingen svensk medborgare utan samtycke får antecknas i ett allmänt register enbart på grund av sin politiska åskådning. Om någon misstänks för brott är det tillåtet att registrera en åsikt, exempelvis för att kunna lagföra hatbrott eller liknande. Men utanför en pågående förundersökning är förbudet mot statlig åsiktsregistrering absolut.
Att polisen så flagrant misstolkat sin brottsbekämpande uppgift och i stället tycks använda tiden som spenderas på demonstrationer till att dokumentera deltagarnas åsikter, är därför mycket oroande. Det är mot den bakgrunden jag valt att JO-anmäla uttalandena i artikeln.
Men inte bara polisens synbarligt lättsamma förhållningssätt till grundlagen sticker ut. Polisen får, trots sitt uttalande, inga följdfrågor av artikelförfattarna. Inte heller har några andra medier, trots att det gått ett tag sedan artikeln skrevs, uppmärksammat vad som sagts. Det lämnar mig, och säkerligen andra, med intrycket att polisen inte bara är trygg med att genomföra åsiktsregistrering som sannolikt är grundlagsstridig. Man är också bekväm nog att berätta om det för journalister, i trygg förvissning om att inga följdfrågor kommer att dyka upp.
Det är möjligt att polisen trott sig kunna undkomma förbudet mot åsiktsregistrering genom det undantag som finns gentemot personer som inte är svenska medborgare. Utlänningar som befinner sig i Sverige kan åsiktsregistreras, exempelvis som ett led i att kartlägga sympatier för terroristorganisationer (prop. 1975/76:209 s. 133). Men hur ska polisen kunna avgöra om de som de registrerar på en Palestinademonstration i Helsingborg är svenska medborgare eller inte?
I förra veckan väckte Sveriges nytillträdde migrationsminister, Johan Forssell, uppmärksamhet med sitt uttalande om att han önskar att personer som viftar med Hamasflaggor ska kunna utvisas från Sverige. Utspelet kom i samband med att regeringen tillsatte den utredning som ska titta på om så kallad vandelsutvisning, alltså utvisning bland annat på grund av vilka åsikter en person har, ska införas i Sverige.
Att staten vill inskränka yttrandefriheten är sedan ett par år tillbaka ett återkommande inslag. Den uppmärksamme minns tidigare utrikesministern Tobias Billströms uttalande om att Sverige ”ska förbjuda viftande med PKK-flaggor” i samband med Sveriges Natointräde. För några veckor sedan meddelade integrationsminister Mats Persson att regeringen avsatt pengar till att ”kartlägga invandrares värderingar”.
Många som annars högljutt försvarar yttrande- och åsiktsfriheten har varit tysta när de här förslagen lagts fram. Men bara för att det nya auktoritära Sveriges ledning vill kunna åsiktsregistrera människor som inte fötts här, betyder inte det att samhället redan nu ska börja lyda i förväg.
Vad är då antidemokratiskt? Just nu tycks begreppet reserverat för de åsiktsyttringar som handlar om att opinionsbilda för en jämlik värld, eller för ett slut på de folkrättsbrott som Israel just nu ägnar sig åt, med stöd av ett antal västländer.
Helsingborgspolisen säger i samma artikel att man märkt av att demonstranterna ”har dragit sig mot en låg tilltro till staten och Sveriges hållning i kriget. Man känner att Sverige har varit undfallande gentemot Israels krigföring i Gaza vilket skapar en allt mer radikal inställning till kriget.”
Någon borde ringa polisen i Helsingborg och påminna om att det faktiskt inte, oavsett om du är svensk medborgare eller inte, är olagligt att anse att Sveriges hållning i Palestinafrågan är för undfallande. I alla fall inte ännu.