Börshusspekulationer
Göran Sommardal kommenterar fastighetsnämndens tajmade utspel om Svenska Akademiens hyresavtal
Jag är inte särskilt förvånad över att det är precis nu som Stefan Hansson (S) och fastighetsnämnden i Stockholm uppmärksammar avtalet från 1914 om upplåtelsen av Börshuset i Gamla stan till Svenska Akademien (”Ett bisarrt avtal”, Dagens Nyheter 25 april). Han sa inget för ett halvår sedan, eller för ett, två, fem eller tio år sedan. Utan nu.
Bland alla förträffliga egenskaper som Hansson förmodligen besitter äger han framförallt ett sådant övermått av den bland politiker så populära transparensen, att man utan större ansträngning kan avläsa väljarbarometern bakom ryggen på honom.
Hur krångligt är det inte med principer, så tråkigt att behöva invänta utfallet av träiga rättsprocesser, för att inte tala om kulturansvar och värdet av traditionella institutioner – när det är så mycket skönare att bara sätta upp fingret i vinden. Ingenting är ju, när allt kommer omkring, så transparant som vinden.
Till en annan sorts bönemöte än fastighetsnämndens samlas de som håller så tyst, så tyst, om varför de med mångdubbelt större belopp än Akademien har understött verksamheten på den beryktade Klubben, eller delat ut priser och medaljer: Kulturministern och kulturdepartementet, Kulturrådet, Stockholms landsting, Natur och Kultur. De är så tysta att inte ens undanflykterna hörs. Hyssj!
På lite längre sikt ser jag givetvis fram mot firandet av den nya dubbelhelgen: Akademiens Påsk och Hycklarnas Julafton.