Nu måste även männen kunna svara i rätten
Samtyckeslagen förbättrar möjligheterna till korrekta domar
Expressen publicerade den 21–23 maj en granskning av våldtäktsdomar efter införandet av bestämmelsen om samtycke. Den 23 maj var rubriken på tidningens huvudledare ”Lagens kritiker har nu fått rätt”. Underrubriken löd ”oskyldiga riskerar att straffas och människor kan tappa respekten för lagen. Kritikerna fick rätt om Morgan Johanssons samtyckeslag.”
Det står givetvis även en ledarskribent fritt att tycka det hen vill. Och att denna ledarskribent inte gillar samtyckesregeln framgår klart. Men att av granskningen dra slutsatsen att lagens kritiker nu fått rätt är helt fel. Liksom att lägga skulden på Morgan Johansson. Det är inte ministrar utan riksdagen som beslutar lagar.
Det var klarsynta, främst kvinnliga, politiker som såg ojämlikheten i lagstiftningen. Efter många års arbete fick de en majoritet i riksdagen att besluta om ett tillägg i våldtäktsparagrafen i brottsbalken. Där infördes orden ”med en person som inte deltar frivilligt”. Samtidigt infördes en ny paragraf som straffar den som är ”grovt oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte deltar frivilligt”.
Att sex ska vara frivilligt, det vill säga att alla inblandade ska vilja ha sex är inte något nytt. Det är en självklarhet som väl ingen – i ett civiliserat land – invänder mot?
Men före samtyckesregeln tappades den frågan bort. Fokus låg på vad den åtalade (nästan alltid mannen) uppgav och på hur målsäganden (nästan alltid kvinnan) hade uppfört sig. När han förnekade brott, ofta med argumentet ”han förstod inte att hon inte ville”, vägde det väldigt tungt. Att hon gjort en brottsanmälan, och uppgav att hon varit utsatt för ett övergrepp, vägde mycket lättare. Det talades allmänt om mörkertal, det vill säga att många som blivit utsatta aldrig anmälde. ”Ord mot ord” var den vanligaste orsaken till att anmälningar oftast skrevs av och antalet frikännande domar var jämförelsevis högt.
Redovisningen av intervjuer med 18-åringar som ingick i granskningen visade glädjande nog att samtyckesregeln för dom är en självklarhet
Samtyckesregeln innebär att det läggs ett tydligare ansvar på mannen att förklara sitt handlande. Hur förstod han att hon var med på det som skedde? Hon säger ju att hon inte ville ha sex? Det innebär inte att man sänker kravet på bevisning eller att bevisbördan blir omvänd, utan att det är något annat än tidigare som ska bevisas. Domstolen kan därmed inte, som tidigare förekom, låta ett detaljfattigt förnekande från den misstänkte ensamt utgöra det rimliga tvivel som leder till att åtalet ogillas.
Det finns en misstro mot målsägandens uppgifter i sexualbrottsmål som inte förekommer i andra brottmål, möjligen undantaget kvinnomisshandel. Högsta domstolen har i ett stort antal fall uttalat sig om kraven på bevisning i sexualbrottsmål. Det är ofta långa teoretiska resonemang om vad som krävs av målsäganden och av hennes berättelse. En typ av resonemang som inte förekommer i domar som gäller rån eller misshandel.
Även om HD i senare domar nyanserat kravet på att en person som anmält att hon utsatts för ett sexuellt övergrepp måste kunna lämna en klar, detaljrik och konsekvent berättelse krävs det mycket för att domstolen ska anse att den är så trovärdig och tillförlitlig att den kan leda till en fällande dom. Utgångspunkten är i dessa fall att hennes påstående att hon blivit utsatt för brott måste ifrågasättas. Något som mycket mera sällan drabbar målsäganden när det gäller andra brott. Och det som regelmässigt helt saknas när ett åtal ogillas är svar på frågan om det finns några fakta som tyder på att hon skulle ha gjort en osann anmälan.
Sexualitet är väldigt känsloladdat. Vi har alla har olika uppfattningar och erfarenheter som påverkar oss. Det gäller också domare vilket gör det särskilt svårt att döma i sexualbrottsmål. Det finns exempel där domarna, för att inte kunna beskyllas för att vara gammaldags moralister, har ogillat åtal med motiveringen att det målsäganden utsatts för, till exempel analsex eller strypsex, är något som av vissa anses helt normalt. Sådana resonemang förs också av de advokater som intervjuats i Expressens artiklar. Det man då glömmer är att just den här målsäganden uppenbarligen inte ville vara med om det, vilket är det avgörande.
En i artikelserien intervjuad professor emeritus i straffrätt drar slutsatsen att rättssäkerheten har urholkats av samtyckesbestämmelsen och att fler oskyldiga döms. Det är oklart vilka fakta som ger stöd för den slutsatsen. En mera trolig förklaring till att antalet domar som gäller våldtäkt sedan samtyckesbestämmelsen infördes har mer än fördubblats är att polisen inte kan skriva av en anmälan utan att ställa frågor om samtycke och att åklagaren i flera fall än tidigare anser sig ha bevisning som bör leda till en fällande dom.
När det gäller fällande och friande domar visar den statistik som presenteras i artiklarna att ändringsfrekvensen mellan tingsrätt och hovrätt inte skiljde sig så mycket mellan 2017 och 2023 (6 procent respektive 8,5 procent). År 2017 var det lika många som med ändring av tingsrättens dom blev friade som fällda medan något fler blev friade än fällda i hovrätten 2023. Det går naturligtvis inte att dra säkra slutsatser av detta begränsade material men det finns ingenting som visar på fler felaktiga domar.
Att antalet domar ökat har flera förklaringar. Antalet anmälda våldtäktsbrott har ökat vilket, som Brottsförebyggande rådet framhåller i sin statistik, beror på att brottsbeteckningen våldtäkt sedan 2014 omfattar fler handlingar än tidigare. Bestämmelsen om kravet på samtycke liksom införandet av brottet ”oaktsam våldtäkt” kan enligt Brå också vara en del av förklaringen.
Införandet av ett tillägg i våldtäktsbestämmelsen, som anger det självklara att sex förutsätter att samtliga inblandade deltar frivilligt, har enligt min bedömning förbättrat möjligheterna till en materiellt korrekt dom. Målsäganden har alltid blivit ingående utfrågad om sitt handlande. Nu måste också den tilltalade svara på frågor om sitt handlande och förklara vad som gjorde honom säker på att hon samtyckte. Det är svårt att förstå hur detta skulle kunna anses rättsosäkert.
Redovisningen av intervjuer med 18-åringar som ingick i granskningen visade glädjande nog att samtyckesregeln för dom är en självklarhet och en viktig del av skyddet för den sexuella integriteten. Kanske är en förklaring till domarnas svårighet att bli ense att de inte ännu insett det?
Anna Skarhed är tidigare justitiekansler med många år som domare, bland annat i sexualbrottsmål
