Oerhört underhållande och tramsig true crime

Underbart svenskt glesbygdsmys i ”The case of the tiny suit/case”

”The case of the tiny suit/case” är en ny dokumentär true crime-serie av samma gäng som gjorde ”Who shat on the floor at my wedding?”. Oerhört underhållande, skriver Sandra Wejbro.

Kanske har ett brott begåtts i Sverige. Gärningsplatsen kallas ”Black Lake” och är en liten ort på västkusten, den har ett verkligt namn men anonymiseras när den skärskådas i en av Storbritanniens mest populära poddar.

Brottet som eventuellt begåtts kallas ”omvänd stöld”. När offret Kristina en dag kommer hem till sitt hus har någon hängt en liten blå, tredelad manchesterkostym på verandan. ”Nu är kostymen här, när kommer mannen?” undrar hon. Drygt ett år senare lämnar någon en inte lika liten resväska på trappen, den innehåller bland annat en Hawaii-skjorta, simglasögon, använda men tvättade kalsonger och serietidningen Knasen.


”The case of the tiny suit/case” är en ny dokumentär true crime-serie av gänget bakom ”Who shat on the floor at my wedding?”. Med start 2020 ägnade Lauren Kilby 13 avsnitt åt att utreda ett eget, verkligt vardagsmysterium – vem som bajsat på golvet på hennes kompisars bröllop. Tre år efter premiären blev podcasten plötsligt ett viralt fenomen och etta på den brittiska topplistan.

Om första serien var lågbudget är insatserna högre här. Ett helt team reser till Sverige, där Kilbys oblyga svärmor Kristina bor. Bröllopsparet från säsong ett är med som ”assistenter”, men också den rättsmedicinska psykologen Mike Berry, som Kristina är entusiastisk över att få träffa eftersom han är singel.


Kilby tar sig an de tramsiga fallen med rättsteknisk utrustning, militärt lögndetektortest (det är kamouflage-färgat) och en stor dos lakonisk humor. Hon presenterar sin juridikexpert som ”tolva i nederländska ’The voice’” och refererar till serien ”The Jinx” när mikrofonen glömts att stängas av och ett äldre par hörs diskutera på svenska vad de ska äta till middag (i originalet råkade Robert Durst erkänna mord). Sverige beskrivs som en mix av ”scandinavian noir” och skräckfilmen ”Midsommar”, dolt under en snäll fasad av Ikea-köttbullar och ”gullig” svensk brytning.

Det betyder inte att ”The case of the tiny suit/case” är helt utan skav. Från att ha granskat sitt eget kompisgäng ska Kilby nu förhöra svenska sextioplussare på landsbygden, utan koll på hennes jargong. Kristinas ex-pojkvän, hantverkaren Mikael, låter lätt överrumplad när tre ”detektiver” och en psykolog klampar in och fotar hans underkläder i jakt på ”bevis”.


Det är till synes meningslöst – och oerhört underhållande. När ens lutherska instinkter irriteras av avsaknaden av det vi vanligtvis brukar kalla innehåll, är det bara att låta sig kapitulera inför det svenska glesbygdsmyset. Här får vardagen äntligen spela huvudrollen. Förmodligen iförd en väldigt liten, blå manchesterkostym.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln