Låt oss ha kul åt AI innan jobben försvinner
Nya Nöjesguiden låter Bibi Rödöö flytta till Saudiarabien
Den främsta anledningen till att jag undviker allt som har med AI att göra är att det är så fruktansvärt tråkigt. Det övergår mitt förstånd att folk fortfarande använder ChatGPT till att skriva bröllopstal – titta vad tokigt det blir när någon som inte känner er skriver något meningslöst!
Den andra anledningen är en total uppgivenhet. När AI tar mina jobb får den väl göra det. Förhandlingsutrymmet är så att säga svagt.
Å andra sidan kommer vi titta tillbaka på de där bröllopstalen som en gullig och naiv tid. När vi fortfarande storögt fascinerades av att maskiner kunde låta nästan som människor.
Kulturen befinner sig också i den fasen av nyförälskelse. När podcasten Offside skulle lägga ut sina sommarprogram i förväg lät de AI bestämma ämnen – förslagen blev antingen trista eller långsökta: jämför nervositeten som Freddie Mercury kände inför Live Aid-galan med Roberto Baggios nerver vid straffläggningen i finalen -94.
Alla som haft inspiration som arbete vet att det är just denna sorts oväntade koppling som kan krävas. Lägg ihop något med något helt annat, se vad som händer.
I det fallet nöjde sig programledarna med att göra eget innehåll utifrån idén. Nöjesguiden tar steget längre i sitt senaste numret, och låter AI skriva ihop allt. Det finns en uppfriskande ärlighet i chefredaktör Frasse Levinssons inledande krönika (som är den enda mänskligt skrivna texten). Alla frilansare hade sommarledigt, och han skulle fylla 64 sidor mer eller mindre på egen hand. Dessutom hade han redan testat att låta AI skriva en krogrecension med Andres Lokkos penna, och ingen hade märkt någon skillnad.
Det är vida känt att Nöjesguiden har motsatsen till pengar, det vill säga skulder. Att beskylla Levinsson eller ens Nöjesguiden för lathet är svårt. Blicken bör snarare riktas mot branschen i sin helhet. Det finns också en resignerad ilska i Levinssons krönika. Om det är såhär ni vill ha det, då ska ni få det.
Så vad är det läsaren får? Som vanligt med AI är det roligare på idéstadiet än i utförandet. Jag förmodar att det är Levinsson som tvingat på den stackars roboten ämnesvalen: Ulf Lundell recenserar glassar och den nya filmen om Gyllene Tider ska sågas. Mänsklig kreativitet har alltså varit verksamt. Däremot ser texterna ut att vara skrivna av... en AI. Vilket i och för sig passar Nöjesguidens svalt ironiska ton ganska bra ibland. Slutet på intervjun med Bibi Rödöö, angående hennes förestående flytt till Saudiarabien, lyder: ”Om hon lyckas? Det återstår att se. Men en sak är säker: Bibi är fast besluten att försöka. Frågan är bara om Saudiarabien är redo för henne. Eller om hon är redo för Saudiarabien.”
Totalt intetsägande, ganska roligt. Andra gånger studsar man till över det plötsliga skiftet i tonläge, som när ”Jocke Berg” får en fråga, och svarar: ”Det skiter väl jag i. Jag är tokig i pengar”.
Som ni hör uppstår nog en del etiska frågeställningar kring de riktiga personerna som, vad jag förstår, inte har tillfrågats om sin artificiella medverkan. Rödöö ska såklart inte flytta till Saudi, känner jag mig exempelvis tvingad att tillägga.
Vi kan fortsätta göra oss lustiga över AI:s styltiga innehåll så länge den inte är bättre på att skriva också. Vilket väl är ungefär en halvtimme till.
Det lustigaste av allt är att det senaste numret av Nöjesguiden fått mer medial uppmärksamhet än vad de kan ha fått på flera år. Utan att behöva betala så mycket som en faktura.
