Natten då Donald Trump helt ballade ur
Avgjordes världens framtid medan du sov? Ja, kanske.
Tv-debatter brukar inte spela så stor roll, men i natt fick vi se politisk historia. Det var det troligen enda direktsända mötet mellan Donald Trump och Kamala Harris i den här korta amerikanska valrörelsen och efter ungefär en halvtimme ballade Trump ur.
Harris tog till ett klassiskt knep och tog upp en fråga som hon visste var känslig för Trump – nämligen hur stor publik det är på hans valmöten. ”Folk går hem för att de är så uttråkade när du pratar”, sade hon.
Inget gör Trump mer rasande än den typen av personliga förolämpningar, och i stället för att hålla sig till de frågor som är svåra för Harris att hantera – som att många amerikaner tycker att Biden och Harris gjort ett dåligt jobb med den amerikanska ekonomin – började han svamla om att hans valmöten absolut är jättestora.
På den vägen var det sen.
Alla som har varit på ett valmöte med Trump vet att han är stark och effektiv i det formatet. Det uppstår en energi mellan honom och hans väljare, hans fans. Han är trygg där, får energi. I natt var han tvärtom ensam, arg och ofta helt osammanhängande. Utlämnad enbart åt sig själv och sina mörka, slingrande tankar.
Vid ett par tillfällen fick moderatorerna gripa in och säga att det inte var sant att invandrare från Haiti äter husdjur, eller att demokraterna vill tillåta mord på nyfödda bebisar – vilket var ett par av Trumps många bisarra påståenden.
Ibland glömde jag bort den historiska betydelsen av det som pågick, och skrattade högt åt Trumps absurda icke-svar.
Ibland var det som om jag vaknade till.
Det är så fruktansvärt jämnt i opinionsmätningarna mellan Donald Trump och Kamala Harris. Det står bokstavligen och väger, valutgången är 50-50.
Vad spelar det för roll vem som vinner?
USA är ett trasigt land, på ett grundläggande sätt. Klyftorna är så stora mellan människor, fattigdomen på många ställen så fruktansvärd. Rasismen så djupt rotad, konspirationsteorierna så utbredda. Och politiken samtidigt så fjärmad från den verkligheten.
Republikanerna har under Trump blivit en högerextrem politisk rörelse byggd runt en person. Kretsen runt honom – inklusive hans vicepresidentkandidat J D Vance – förespråkar en slags etnonationalism, en vision av USA som bygger på blod, jord och reaktionära värderingar. Om han vinner väntar en maktkonsolidering kring Trump, och fortsatt försvagade institutioner i ett demokratiskt redan mycket svagt land.
Mot detta extrema alternativ står ett mittenparti som i stora delar försvarar det bestående – även om Joe Biden fört en ekonomisk politik som varit mer progressiv än vad många trodde var möjligt när han tillträdde.
Det är lätt att känna mycket stor uppgivenhet inför det amerikanska tillståndet.
Och ändå.
Mot Trump står nu Kamala Harris, en kvinna med en pappa från Jamaica och en mamma från Indien. En kandidat som tydligt och konsekvent försvarar rätten till abort och idén om USA som öppet, föränderligt, ett land som det är möjligt för någon utifrån att bli en del av. Som inte, liksom Donald Trump, har Ungerns Viktor Orbán som idol. Som har en vicepresidentkandidat, Tim Walz som har infört gratis skolmat och stärkt skyddet för abort i sin hemstat Minnesota.
Det var mycket som inte diskuterades i natt. Klimatet var helt frånvarande som fråga, till exempel, förutom att Kamala Harris lovade att fortsätta med fracking.
Faktum är att det i natt inte alls handlade så mycket om politik, utan mer om temperament. Där vann Kamala Harris på walk over. Hon pikade målmedvetet Trump tills han tappade det, medan hon själv höll sig själv lugn.
Några minuter efter att de avslutande inläggen från de två kandidaterna, postade världens största popstjärna och politiska influencer ett inlägg på Instagram. ”Liksom många andra tittade jag på debatten i natt, och kommer att rösta på Kamala Harris i valet”, skrev Taylor Swift.
Som sagt, kanske avgjordes världens framtid i natt.
