Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

Straffa inte oss som har blivit utbrända

Debattören: Jag strävade vidare i Moderaternas ”arbetslinje” – det borde jag aldrig ha gjort

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2019-06-18 | Publicerad 2018-07-31

Samhället ska inte straffa de som blivit sjuka, vilket Moderaterna vill göra med sin politik, skriver debattören.

DEBATT. Moderaterna vill kasta tillbaka utbrända arbetstagare i arbete igen, innan de har hunnit få en rimlig chans att bli friska.

Det blev särskilt tydligt under Almedalsveckan då Johan Forssell, Moderaternas talesperson i socialförsäkringsfrågor, deklarerade att tidsgränsen för en första prövning om rätt till sjukpenning för personer med, som de kallas av moderater, ”lättare psykiska diagnoser” kommer att kortas om partiet får chansen att göra så.

I praktiken skulle det innebära att många av de som är sjukskrivna för utmattningssyndrom kommer att fråntas sin sjukpenning efter 90 dagar. Detta trots att studier har visat att utmattningssyndrom ger mätbara hjärnskador, att patienter i behandling uppvisar nedsättning av de kognitiva förmågorna: problem med minne, uppmärksamhet, koncentration och att det krävs lång rehabilitering efter diagnos.

Jag är vänster och har en bakgrund i fackföreningsrörelsen, så jag är garanterat inte direkt målgruppen för moderata sympatier – oaktat det talar jag av erfarenhet här. Jag är en del i statistiken.

Jag har varit utbränd och dras fortfarande dagligen med symptom som påminner om när kroppen la av som konsekvens av långvarig stress. Om det hjälper, för att frammana en tillstymmelse till empati hos den det berör, så är det också långt ifrån bara jag som har drabbats.

Sjukskrivningarna för stress och utmattning har ökat under lång tid och över 30 000 personer sjukskrivs årligen för utmattning och stress kopplat till arbetslivet. För kvinnor är detta nu den vanligaste sjukskrivningsorsaken. Och många ligger dessutom i riskzonen - statistiken visar att ungefär hälften av alla som arbetar känner sig uttröttade i kroppen eller trötta och håglösa, varje vecka. Strax över hälften säger också att de upplever att de har en för hög arbetsbelastning. Den här utvecklingen löper parallellt med att andelen personer som fått se sin sjukpenning indragen ökat under dom senaste tre åren.

Det här handlar inte om några soffpotatisar. Jag, liksom många andra i kategorin utbrända, var högpresterande och lyssnade inte på kroppens varnings-, eller snarare larmsignaler.

För mig personligen tog det flera år att inse att jag var sjuk. På riktigt – sjuk. Vid tiden för min diagnos hade kroppen skrikit stopp i flera år, men jag hade fortsatt arbeta ändå, trots återkommande feber, en rad inflammationer, svimningar, flimmer för ögonen, ständig smärta i kroppen och spänningshuvudvärk. Jag stretade vidare i arbetslinjen kan man säga. Det borde jag inte ha gjort. Livet för den som är utbränd är ett dagligt pendlande i ett helvete av minnessvårigheter, nedstämdhet, ångest, irritabilitet och en nästintill ohanterbar känsla av trötthet tillsammans med ständiga sömnproblem. Det går ut över allt. Arbete, fritid, livet i stort.

Först när min läkare sa till mig att jag riskerade att inte komma ihåg mina barns uppväxt stannade jag upp och blev en del av de sjuktal som Moderaterna dedikerat sin politik till att sänka.

Om den som bränts ut ska ha en rimlig chans till återgång i arbete som fungerande människa krävs stora insatser. Ytterligare stress i form av en snäv tidsgräns för återgång skulle innebära ännu mer stress och större sjukdomsbild. Nu har det gått en tid sedan jag började känna att jag var på bättringsvägen. Men för att ens komma dit krävdes en helomläggning av livet. Och framför allt – en lång sjukskrivning och mycket stöd från vården. Människor som blivit utbrända kan uppleva symptom flera år efter att de börjat tillfriskna. En av fyra insjuknar dessutom igen inom det första året.

Jag önskar aldrig sjukdom på andra. Men jag tvivlar på att vare sig Johan Forssell, Ulf Kristersson, eller övriga företrädare för Moderaterna skulle fortsätta jaga och förminska utbrända om de tvingades genomlida varsitt utmattningssyndrom själva.

Jag uppmanar Moderaterna att tänka om. Det har inte tidigare varit gynnsamt varken för individer eller för samhället i stort att straffa de som blivit sjuka. Det kommer inte fungera för den här gruppen eller den här gången heller. Människor blir inte mindre utbrända, snarare tvärtom, av att också bli piskade av politiker.


Jenny Bengtsson


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.