Därför vinner Harris över Trump i natt
Svenska forskare: Tre faktorer som inger hopp
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 06.00
DEBATT. Den intensiva svenska bevakningen av det amerikanska presidentvalet visar tydligt att vi inte är ensamma om vår fascination, nyfikenhet och oro för utgången av valet och vilka konsekvenser det kan ha.
Den svenska rapporteringen har varit både omfattande och noggrann, men med en betydande brist. Den har fokuserat på ”hästkapplöpningen” – att följa de i stort sett oförändrade opinionsmätningarna och intervjuer med väljare som ger inblick i hur kandidaterna uppfattas.
Opinionsläget tolkas också av många som att det allt mer lutar åt en Trump-seger, men vi vill hävda att rapporteringen har förbisett viktiga organisatoriska faktorer som kommer att påverka resultatet.
Eftersom opinionsmätningarna i de jämna ”swing-staterna” fortsatt visar dött lopp har vi fått lära oss om urvalsfel, bortfall och andra felkällor. Vi har också fått höra hur mätningar har misslyckats i tidigare val – särskilt när Trump överraskade många genom att besegra Hillary Clinton.
Detta är inte helt överraskande. Opinionsinstituten har efter Trumps seger lärt sig att formulera sina bedömningar i termer av sannolikheter i stället för antingen-eller-förutsägelser, en strategi som är klok i en situation som den här med ett i det närmaste dött lopp.
Ser man bortom opinionsinstitutens mätningar och tar hänsyn till ytterligare aspekter förväntar vi oss ändå att Harris-Walz kommer att vinna detta val – förmodligen med en liten men tydlig marginal. Hur kan vi göra det?
Att förutse en Trump-seger över Harris skulle vara som att ge upp
För det första måste vi erkänna att för oss, liksom för många andra, är en Trump-seger helt enkelt en skrämmande tanke. En Trump-vinst hotar inte bara amerikansk demokrati, utan också demokratin i andra delar av världen.
Att förutse en Trump-seger över Harris skulle vara som att ge upp. Men om vi ser på olika systemiska och organisatoriska faktorer finns det goda grunder för optimism.
Om Harris lyckas besegra Trump, som vi hoppas och förväntar oss, kommer det att bero på en kort lista av viktiga faktorer:
- Post- och förtidsröstning.
- Utvecklingen i swing-staterna.
- Kampanjarbete och väljarmobilisering.
Det Trump-ledda Republikanska nationella partiet (RNC) har avsatt betydande resurser till att rekrytera så kallade valobservatörer för att övervaka (och potentiellt trakassera) väljare på valdagen samt för att ”lawyer up” – att förbereda sig juridiskt på att utmana valresultatet i efterhand.
Hoten på valdagen är dock mindre relevanta med tanke på det ökade antalet post- och förtidsröster, framför allt bland demokrater. Republikaner har i stället oftast röstat på valdagen, något som förstärkts av att Trump och många republikanska ledare fortsatt hävda fusk i samband med post- och förtidsröstning.
Dessutom har delstatliga val i Michigan, Wisconsin och Pennsylvania under de senaste två valcyklerna lutat åt demokraterna. Alla tre har populära demokratiska guvernörer (två av dem var på listan över möjliga vicepresidentkandidater), och alla Michigans delstatligt valda tjänstemän är nu demokrater.
Starkt stöd för aborträtten har inte bara synts i opinionsmätningar utan även i de senaste valen.
Dessa demokratvänliga trender är både en följd av och ett bidrag till effektiv mobilisering av väljare av det demokratiska partiet och dess lokala avdelningar samt bland fackföreningar och intresseorganisationer.
Även i Georgia, som i opinionsmätningarna för närvarande lutar åt Trump, vann Biden en majoritet och i de senaste två valen valdes demokratiska senatorer.
Mycket av äran för dessa segrar tillskrivs år av gräsrotsarbete för att mobilisera demokratiska väljare och förändringar i väljarkåren utifrån utbildning och kön – en förskjutning mot demokrater bland utbildade förortsbor, särskilt kvinnor, under Trump-eran.
Den tredje och kanske mest kraftfulla faktorn är demokraternas jämförelsevis starka ”markkampanj” – deras GOTV-aktiviteter (Get Out The Vote). Republikanerna har lagt ut sitt GOTV-arbete till privata aktörer.
Dessa organisationer, som ”Turning Point USA” eller Elon Musks ”America PAC”, är till stor del oprövade och mindre strukturerade än demokratiska partiets organisationer och allierade såsom fackföreningar.
Turning Point, som var tänkt att bedriva kampanjarbete i Michigan och Wisconsin har dragit sig tillbaka i de här staterna och är endast aktivt i Arizona, och både Guardian och National Public Radio rapporterar om att de kritiserats hårt för att inte leverera vad de lovat.
Allt detta innebär inte att vi inte behöver oroa oss. Donald Trump har konsekvent vägrat att förbinda sig att följa valresultatet, utom om det går hans väg. Republikanernas påståenden om fusk redan inför valet och hot om rättsliga åtgärder, i kombination med händelserna den 6 januari 2021, tyder på att detta är mer än retorik.
Vi förväntar oss fullt ut, liksom flera andra, både juridiska och samhälleliga konflikter efter en seger för Harris. Men den sannolikheten innebär en separat uppsättning organisatoriska utmaningar. Först och främst måste vi räkna elektorsrösterna.
Medan opinionsundersökningar ger en uppfattning om hur splittrade amerikanerna är, särskilt i swing-staterna, säger de mycket lite om vad partier och allierade organisationer gör för att säkerställa att deras anhängare faktiskt röstar.
Medan demokraterna länge varit beroende av organisation för att mobilisera inaktiva väljare som unga och låginkomsttagare är republikanerna inte bara nya på detta område utan har också minskat sin egen interna kapacitet.
Vi har båda erfarenhet av dörrknackning och andra kampanjer för att mobilisera väljare, både i Sverige och i USA. Aktiviteter som de här kräver både erfarenhet och väl genomtänkta strategier för att de ska kunna genomföras effektivt.
Så om du, liksom vi, oroar dig för möjligheten av en Trump-seger, finns det trots det jämna opinionsläget hopp att Harris-anhängarna har förmågan att få sina väljare till den enda opinionsmätningen som räknas – valurnan.
Marcus Carson, docent i sociologi
Tomas Korpi, professor i sociologi
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.