Partiets problem – större än bara AKB
Debattören: Människor bryr sig faktiskt om andra saker än invandring
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-08-23
DEBATT. Tröstanalysen efter Moderaternas senaste valförlust förklarades med en lökmetafor. De olika lagren representerade väljare med tilltagande lojalitet till partiet. I lagren längst in fanns de allra mest lojala och dit hade man kommit 2014. 23 procent av väljarna var lökens allra innersta lager som aldrig skulle svika partiet.
Det känns nu som ouppnåeliga drömsiffror. Enligt färska opinionsundersökningar har partiet rasat till strax över 15 procent och ligger därmed på samma nivåer som Bo Lundgrens valresultat 2002.
I går krävde kommunalrådet Pehr Granfalk i Solna partiledarens avgång där Moderaterna i Stockholms län backat från 33 till 19 procent på ett år. Efter ett krismöte rapporteras att en majoritet av de moderata kommunalråden i Stockholms län saknar förtroende för Anna Kinberg Batra. Det är i Moderaternas starkaste fäste.
Den nedåtgående trenden för Moderaternas väljarstöd har rapporterats under en längre tid. Det räcker med att lyssna till missnöjda kommunpolitiker och tjänstemän för att få en bild av krisens omfattning.
Flera av de kommunpolitiker som nu öppet kritiserat partiledaren, menar att partiet visserligen har en bra politik men att man inte når ut med den. Det är till viss del sant att det finns ett kommunikationsproblem, men i grunden handlar krisen om politikens innehåll.
Det idéarbete som skulle ske efter förra valet har helt enkelt inte genomförts på ett tillfredställande sätt.
Som alla toppstyrda partier, och inte minst efter Reinfeldt-regeringen, förväntar sig Moderaterna att partiledaren ska tillträda sin post med en agenda, en egen idé om var partiet ska gå. Under valrörelsen 2014 väntade många på en master plan från partiledningen, som aldrig kom.
Fredrik Reinfeldt drog i princip hela den valrörelsen själv, på gamla meriter. Det gick uppenbarligen inte så bra. Det bör såklart ställas krav på ledarskap från en partiledare, men det vore också önskvärt att fler idéer kunde plockas upp underifrån i partiet.
Partiledningen borde varit mer lyhörd och mottaglig för de initiativ och idéer som presenterats i arbetsgrupper under det senaste året.
Bristen på kontinuitet är ett annat stort problem. När ett parti pekat ut en riktlinje krävs en förutsägbarhet för väljarna – att förslagen är väl genomtänkta och att det sedan finns en logisk utveckling av idéerna.
Att vända kappan efter opinionen skapar inte förtroende.
Decemberöverenskommelsen borde aldrig ingåtts från början och var en kortsiktig lösning som naturligtvis skadade partiledningens trovärdighet. Invandringspolitiken gick från en öppna hjärtan-inställning även efter Reinfeldts avgång till en betydligt mer restriktiv linje när opinionen tryckte på.
Då flydde många väljare till de mer ideologiska alternativen: Centerpartiet och Sverigedemokraterna. Det är sista chansen för Moderaterna att byta ut Anna Kinberg Batra före valet och det är därför avgångskraven kommer nu, innan stämman i höst.
Det är mycket vanskligt att byta ut partiledaren så här nära inpå nästa val, och inte heller särskilt vanligt. Men de förtroendevalda blir naturligtvis nervösa, inte minst för sina egna jobb.
Det ser illa ut för Anna Kinberg Batra efter beskedet från kommunalråden i Stockholms län. Men Moderaterna kommer inte repa sig genom att fokusera på partiledarbyte nu.
Rent strategiskt bör partiet i stället ägna sig åt att utveckla förslag för politiska reformer. Människor bryr sig faktiskt om andra saker än invandring. Om jobb, skola, företagares villkor, försvaret och sänkta skatter.
Det finns många poäng att plocka genom att återta kommandot över klassiskt borgerliga frågor. Där borde partiets fokus ligga.
Siri Steijer, programansvarig Arbetsmarknadsfrågor, Timbro. Tidigare politiskt sakkunnig i regeringskansliet under Fredrik Reinfeldt (M).
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.