Hur bra har ni lyckats egentligen, Friends?
Replik från Christer Olsson om mobbning
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-01-04 | Publicerad 2016-12-31
REPLIK. Förutom lidandet i nuet, kan mobbning leda till ett livslångt sargat självförtroende med enorma svårigheter att kunna lita på andra människor, till psykisk ohälsa med depression och ångest, ätstörningar och självskadebeteende. Många mobbade elever avbryter sin utbildning. Enligt forskning vid NASP, har en övervägande andel av de unga personer som genomför självmordsförsök blivit mobbade. Det finns också unga människor, som dör genom självmord.
Därför delar jag såklart Carolina Engströms uppfattning, att det behövs satsas mer resurser till våra skolor, så att deras huvudmän, kan ge skolledare och personal rimliga möjligheter, att kunna genomföra skollagens krav och intentioner.
När det gäller organisationen Friends arbete får jag dock inte ihop ekvationen. Friends grundades 1997, och antalet mobbade elever i vårt land, har sedan dess vid olika mätningar, konstant legat på samma nivå, cirka 50 000 till 60 000 elever.
Enligt Friends egna sakuppgifter, möter och utbildar organisationen varje år, drygt 46 000 lärare, föräldrar och barn kring hur de kan förebygga mobbning. Efter ett år med Friendsprogrammet minskar mobbningen (upprepade kränkningar) i snitt med 24 procent.
Kartläggningar från ansvariga skolledare som Friends samarbetar med visar, att nio av tio skolor, tycker att klimatet förbättrats, sedan samarbete med Friends inleddes.
Har Friends under alla dessa år enbart åstadkommit samma verkan i antimobbningsarbetet som, metaforiskt uttryckt, när någon rör runt i en tiolitersspann med vatten? Det skvalpar en stund, innan vattnet blir stilla.
Lönar sig Friends numera för flera än sina cirka 45 anställda, och möjligen som samvetsalibi för företag och i någon mån privatpersoner?
Christer Olsson, leg.psykolog
Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.