Vi vet inte hur barnen påverkas av surfplattor
Slutreplik från 15 psykologer om digitala verktyg i förskolan
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-03-04
SLUTREPLIK. Kjell Hedwalls och Susanne Kjällanders repliker saknar en konsekvensanalys och tyder på en förhastad slutsats, vilket är anmärkningsvärt då båda har i uppdrag att arbeta utifrån evidens och beprövad erfarenhet.
Forskningen kring surfplattornas inverkan på de yngsta är skral och indikerar negativa konsekvenser.
Hedwall skriver att ”rätt verktyg” ska väljas av förskolepersonalen men det saknas kunskap om vilka digitala verktyg som eventuellt kan gynna barnen.
Man nämner att förskolebarnen behöver utveckla sin ”digitala kompetens” men en vetenskaplig definition saknas.
Hedwall problematiserar att många barn exponeras för skärmtid på fritiden, lösningen på detta är knappast ännu mer skärmtid i förskolan.
Vi vet redan vad barn behöver och har evidensen på vår sida. De behöver utvecklas i ett socialt samspel i små grupper med vuxna som stöttar. I stället för att spendera mer tid vid surfplattan bör de hänge sig åt lek, samarbete, fysiska utmaningar och en kommunikation där de läser av varandras mimik och kroppsspråk.
När de börjar skolan är hjärnan mer mogen för digitaliseringen. Om Kjällander genuint önskar stötta socialt utsatta barn bör en riktad insats vara att föredra, men även då bör det ske utifrån en vetenskaplig metodik innan det införs nationellt.
I egenskap av forskare bör Kjällander dra slutsatsen att vi behöver veta mer innan vi implementerar ett potentiellt skadligt beslut.
Vi behöver mer tid för att utvärdera effekten, inte fler surfplattor. Det enda som är säkert är att regeringens beslut kommer gynna kommersiella krafter, oavsett konsekvenserna det har för våra barn.
Att implementera detta vore att överge kraven på både evidens och beprövad erfarenhet. Därmed är det högst olämpligt och omdömeslöst att genomdriva detta beslut.
När vi vet mer om de långsiktiga konsekvenserna kan vi fatta ett klokt beslut, fram till dess gör vi bäst i att satsa resurserna på det som faktiskt spelar roll; minska barngrupperna och investera i förskolepersonalen.
Ajla Stenholtz, leg. psykolog
Camile Arucaj Ferizi, leg. psykolog
Karin Kaill, leg. psykolog
Caroline Roth, leg. psykolog
Malin Freiman, leg. psykolog
Helena Swende, leg. psykolog
Lisa Lehto, leg. psykolog
Elisabeth Rubenson, leg. psyklog
Johannes Einestam, leg. psykolog
Ulrika Judit, leg. psykolog
Johanna Melin, leg. psykolog
Emma Frimodig, leg. psykolog
Karin Lundgren, PTP-psykolog
Emma Karis, leg. psykolog
Azra Jelacic, leg. psykolog
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.