Han har sonat sitt brott – ni fortsätter hata
Debattören: Idén att det är legitimt att trakassera och hata någon som är dömd är djupt rättstatsvidrig
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-03-29
DEBATT. Turerna kring ”dramatenskådespelaren” i etablerade och sociala medier blottlägger den rättsstatsvidiga, men uppenbarligen i breda lager sanktionerade, föreställningen om ett slags gott hat.
Denna osmakliga tankefigur utgjorde – och utgör fortsatt – en av metoo-rörelsens mest beklämmande avigsidor. Undertexten då och nu tycks vara att respekten för utsatta kvinnor legitimerar uthängningar, drev och rena hatkampanjer mot förövarna.
Nej, yrkesförbud ingick inte i den tjugo år gamla dom som sedan tio år tillbaka är gallrad ur registret – likväl portas skådespelaren av Dramaten. Detta är närmast att liknas vid en utomrättslig avrättning där så skilda aktörer som kulturministern, Dramaten, nätmobbar och dokumentärfilmare via SVT avkunnat dom. Domen lyder – yrkesförbud, åtminstone på Dramaten, där skådespelaren varit verksam i mer än 40 år.
Kulturministern pressades med rätta i Aktuellt. Frågan gällde huruvida faktumet att hon på sitt officiella Instagramkonto, genom att följa hashtags där hat uttryckts mot skådespelaren, samt upplåta sitt eget officiella konto till rent hatiska kommentarer inte gör sig skyldig till just det hon i samma sändning ivrigt förnekade – att som minister ta ställning i ett enskilt personalärende på Dramaten.
Handling väger tyngre än ord, kulturminister Lind. Att Amanda Linds agerande på sociala medier är något som påverkat både debattklimat och Dramatens beslut att först ställa in föreställningar och sedan förvisa skådespelaren från Dramaten är uppenbart. Uppenbart för alla, utom möjligtvis Amanda Lind själv, är vidare att hon gör något en minister varken bör eller får göra. Ytterst bidrar ministerns agerande på sociala medier till att legitimera hat som riktar sig mot en enskild person samt män som begått övergrepp mot kvinnor överlag. Är det värdigt en demokratiminister? I en rättsstat finns inget gott hat.
När så facket träder in gör man inte det å den utsatte skådespelarens vägnar – det är ju hela idén och vitsen med facklig organisering. Men icke. Facket kritiserar arbetsgivaren, men inte för att denne efter drevet fallit för trycket att offentligt gå ut med att skådespelaren i fråga inte är aktuell för ”ytterligare uppgifter” på Dramaten – ett köttben till hatarna – utan för ”arbetsgivarens val att ge plats åt personer som innebär ett arbetsmiljöproblem då de utsatt medarbetare för kränkningar genom hot och våld”. Menar facket att en tjugo år gammal dom gällande en förseelse utanför tjänsten gör skådespelaren till ett arbetsmiljöproblem 2019?
Idén att det är legitimt att trakassera, uttrycka missaktning och rent hat för någon som är dömd tycks vara lika utbredd som den är djupt rättstatsvidrig. Att vara dömd tycks betraktas som ett brott i sig, domen blir i stället för att vara det en dom bland annat avser vara, ett sätt för den dömde att gottgöra sin skuld, något som legitimerar ytterligare klander och i många fall rent hat.
På den rättsliga påföljden läggs alltså ytterligare påföljder, inte av en domstol, utan av utomrättsliga aktörer som medier, olika intresseorganisationer, obetänksamma ministrar och medieprofiler för att nämna några exempel.
Denna utomrättsliga påföljd i fallet med dramatenskådespelaren tycks bland annat bli hans arbete. Inte sällan överstiger denna utomrättsligt bestämda påföljd vida den rättsligt avkunnade.
I en rättsstat har vi domstolar, de och inga andra har myndighet att döma. Det är djupt tragiskt att ett sådant elementärt rättsstatligt faktum skall behöva påpekas i en debattartikel 2019. Jag hoppas du läser detta kulturminister Amanda Lind…
Jonas Johansson, fil. dr. kommunikation och leg. gymnasielärare
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.