Coronakrisen bär en kvinnas ansikte
FN:s generalsekreterare: Flera år av framsteg för ökad jämlikhet har raderats
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-03-08
DEBATT. När världen i dag uppmärksammar internationella kvinnodagen, mitt i en global pandemi, är en sak tydlig: covid-19-krisen bär en kvinnas ansikte.
Redan stora ojämlikheter som drabbar kvinnor och flickor har förvärrats av pandemin, flera år av framsteg för ökad jämlikhet har raderats.
Det är vanligare att kvinnor arbetar inom de sektorer som drabbats hårdast av pandemin. De flesta som jobbar i främsta ledet är kvinnor – många av dem kommer från etniska minoriteter och marginaliserade grupper som står längst ner på den ekonomiska stegen.
Kvinnor har 24 procent högre risk att förlora sina jobb och får större inkomstbortfall. Den redan stora löneskillnaden mellan könen har växt, inklusive inom hälso- och sjukvårdssektorn.
Obetalt omsorgsarbete har ökat dramatiskt till följd av att människor behövt stanna hemma och skolor och barnomsorg varit stängda. Flera miljoner flickor kanske aldrig återvänder till skolan. Mammor – framförallt ensamstående mammor – har fått utstå stora prövningar och oro.
Pandemin har dessutom lett till en parallell våldsepidemi mot kvinnor över hela världen där våld i hemmet, trafficking, sexuellt utnyttjande och barnäktenskap har skjutit i höjden.
Trots att kvinnor står för majoriteten av de som arbetar inom sjukvården, visar samtidigt en ny studie att bara 3,5 procent av specialistgrupperna kring covid-19 har jämlik fördelning mellan kvinnor och män. I den globala mediebevakningen av pandemin har endast var femte expert varit en kvinna.
Sådan exkludering är allvarligt i sig. Världen behöver pressa på för att kvinnor ska nå ledande positioner och kunna delta på lika villkor. Det är tydligt att sådana insatser skulle gynna alla.
Responsen mot covid-19 har visat på styrkan och effektiviteten i kvinnligt ledarskap. Det senaste året har länder med kvinnliga ledare haft lägre smittspridning och har varit bättre på att återhämta sig. Kvinnoorganisationer har fyllt viktiga luckor när det kommer till att bidra med tjänster och information, framförallt på samhällsnivå.
Kvinnligt ledda regeringar har genomgående visat på investeringar i sociala skyddsnät och större insatser mot minskad fattigdom. När kvinnor sitter i regeringar antar länder mer bindande politik för att motverka klimatförändringarna. När kvinnor deltar i fredsförhandlingar är avtalen mer varaktiga.
Trots detta utgör kvinnor endast en fjärdedel av nationella lagstiftare världen över, en tredjedel av lokala regeringsmedlemmar och bara en femtedel av ministrar.
Fortsätter det i den här takten kommer jämlikhet mellan könen inte uppnås bland nationella lagstiftare före 2063. Att nå jämlikhet bland regeringsmedlemmar kommer ta långt över ett sekel.
En bättre framtid beror på om vi kan få bukt med den här maktobalansen. Kvinnor har samma rätt att tala med auktoriteter när det kommer till beslut som rör deras liv. Jag är stolt över att ha nått jämlikhet mellan könen bland ledarna inom Förenta Nationerna.
I återhämtningen efter pandemin får vi en chans att utforska en ny och jämlik väg. Stöd- och stimulanspaket måste riktas specifikt mot kvinnor och flickor, inklusive ökade investeringar för vård- och omsorgsinfrastruktur. Den formella ekonomin upprätthålls tack vare att den subventioneras av kvinnors obetalda omsorgsarbete.
När vi hämtar oss från den här krisen måste vi utforska en väg som leder till en inkluderande, grön och hållbar framtid. Jag uppmanar alla ledare att införa sex byggstenar:
- För det första måste vi säkra en jämlik representation – från bolagsstyrelser till regeringar, från högre utbildning till offentliga institutioner – genom särskilda åtgärder och kvoter.
- I hög grad investera i vård- och omsorgsekonomin och socialt skydd samt omdefiniera bruttonationalprodukt så att arbete i hemmet är synligt och medräknat.
- Ta bort hinder som gör att kvinnor inte inräknas till fullo i ekonomin, inklusive tillgång till arbetsmarknaden, rätt till fast egendom och riktade krediter och investeringar.
- Upphäva all diskriminerande lagstiftning inom alla sfärer – från arbete- och markrättigheter till personlig status och skydd mot våld.
- Varje land bör anta en nödåtgärdsplan som inriktar sig på våld mot kvinnor och flickor och som följs upp av finansiering, lagstiftning och politisk vilja för att få ett slut på denna plåga.
- Det behövs ett förändrat tankesätt, öka allmänhetens medvetenhet och tala om systematiska fördomar.
Världen har möjlighet att lämna bakom sig generationer av rotad och systematisk diskriminering. Det är dags att bygga en jämlik framtid.
António Guterres, generalsekreterare för Förenta Nationerna
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.