Pandemins indirekta offer måste synliggöras
Debattören: Det könsrelaterade våldet ökar i hela världen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-07-13
DEBATT. I skuggan av covid-19 pågår en annan global pandemi, en pandemi av könsrelaterat våld.
Lokala aktörer är oftast de första att bistå utsatta personer runtom i världen. Våra samarbetsorganisationer ser nu hur våldet ökar men oroas samtidigt över minskad finansiering vilket direkt skulle påverka deras arbete.
Act Svenska kyrkan uppmanar Sveriges regering att mitt i den akuta coronakrisen arbeta långsiktigt för att bemöta problem som ligger till grund för det ökade våldet.
Tshegofatso Pule var 28 år gammal och gravid i åttonde månaden med sitt första barn. Den 11 juni lämnade hon sitt hem för att köpa barnkläder. Hon återfanns först fyra dagar senare, knivhuggen i bröstet och upphängd i ett träd. Tshegofatso Pule blev en av de åtta kvinnor i Sydafrika som mördas varje dag.
De senaste månaderna har vi tagit emot allt fler larmrapporter från samarbetsorganisationer i Afrika, Asien, Mellanöstern och Latinamerika. Trots det geografiska avståndet är berättelserna smärtsamt lika. Våldet mot kvinnor, flickor och hbtqi-personer ökar överallt. Det är samma trend som vi ser här hemma i Sverige och övriga Europa.
Dessa människor är coronavirusets indirekta offer - osynliga och ohörda när covid-19 pandemin sprider sig som en löpeld över världen. Könsrelaterat våld är inget nytt, men har förvärrats under de senaste månaderna.
Det är ett strukturellt problem vars orsaker är mångbottnade. Dess effekter ger bestående fysiska och psykiska men och får ekonomiska konsekvenser. FN-organet UN Women beskriver det könsrelaterade våldet som en ”skuggpandemi”.
De som först möter dem som har utsatts är ofta kvinnoorganisationer, men också religiösa aktörer med lokal förankring och ett långsiktigt engagemang. Våra lokala samarbetsorganisationer har stort förtroende hos befolkningen och har en central roll att motverka skadliga normer och attityder. De har också goda möjligheter att erbjuda psykosocialt stöd, rådgivning och sjukvård. De finns på plats före, under och efter en kris.
Samtidigt som behoven ökar finns en oro att stora givare enbart ska kanalisera sina bidrag via multilaterala organisationer som FN-organ och Världsbanken. Det kan innebära att pengarna inte når fram till lokala aktörer. Denna oro bekräftas av statistik från FN:s samordningsorgan för nödhjälp, (Ocha). Endast 0,1 procent av den globala finansieringen för att möta covid-19 pandemin går till lokala aktörer.
Sverige spelar en oerhört viktig roll för jämställdhet i världen, både genom vårt bistånd men också genom vår röst i internationella sammanhang.
Sverige var ett av cirka 50 länder som i våras gjorde ett uttalande om vikten av att tillgodose människors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, inklusive skydd mot könsrelaterat våld, under covid-19. I dialog med EU kring den gemensamma corona responsen har Sverige även lyft betydelsen av att inkludera ett jämställdhetsperspektiv. Det är bra - men ytterligare arbete krävs.
Den tysta skuggpandemin drabbar främst kvinnor, barn och hbtqi-personer. Arbetet med grundproblemen; skadliga maskulinitetsnormer, negativ kvinnosyn och bristande jämställdhet, måste fortsätta prioriteras i svenskt bistånd.
Sveriges regering måste se till att finansieringen av dessa insatser används både för att stärka FN-systemet och för att nå lokala aktörer som arbetar långsiktigt för att motverka det ökade våldet.
Erik Lysén, chef för Act Svenska kyrkan
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.