Vården klarar inte av psykisk ohälsa
Debattörerna: Var tredje patient drabbas – färre än fem procent av dem utreds
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2018-09-28 | Publicerad 2018-06-11
DEBATT. ”Bosse” skadar ryggen en kväll då han skruvar upp en hylla. Han går och lägger sig och vilar, men smärtan går inte över. Bosse får sömnsvårigheter, blir sängliggande och kan inte gå ut. När Bosse inte kunnat ta sig till jobbet på några dagar ringer han till vårdcentralen.
Han får en läkartid och en bedömning inom en vecka. En remiss behöver skickas och Bosse får komma till en specialist där han utreds med magnetkamera. Man konstaterar diagnosen diskbråck, vilket drabbar 1-2 procent av befolkningen.
Bosse får göra en operation hos ett team av specialistutbildade läkare och sjuksköterskor.
Bosses medicinska specialistvård är skattefinansierad och kostar ungefär 40 000 kronor. Operationen har 90 procents chans att göra honom återställd.
”Anna” blir utsatt för ett sexuellt övergrepp av en kollega på en firmafest. Hon blir chockad, skyndar sig hem och låser in sig i sovrummet. Anna får sömnsvårigheter. Hon blir sängliggande och kan inte gå ut. När Anna inte kunnat ta sig till jobbet på ett par dagar ringer hon till vårdcentralen. Hon får en läkartid inom en vecka.
På vårdcentralen får Anna tyvärr ingen bra förklaring på varför hon mår som hon mår. I stället sjukskrivs hon, får gå hem och sedan händer inte så mycket mer.
Men chocken går inte över.
Anna återkommer till vårdcentralen med jämna mellanrum under flera års tid. Hon måste fortsätta vara sjukskriven eftersom hon inte blir bättre. Anna får inte träffa en psykolog för bedömning och får heller ingen remiss till en specialist. Anna utreds inte heller med en diagnostisk intervju som skulle ta 30 minuter och får därför inte veta att hon utvecklat posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), något som drabbar 5-6 procent av befolkningen.
Hon erbjuds inte den tio veckors psykologiska behandling som rekommenderas av Socialstyrelsen. Behandlingen skulle kosta ungefär 20 000 kronor och har 80-90 procents chans att göra Anna återställd.
Bosse och Anna är påhittade fall men tyvärr ser det ofta ut så här i vården. Andelen patienter med fysiska sjukdomar som utreddes och fick en behandling (operation) inom 90 dagar det här året var 75 procent. Färre än fem procent av patienterna med psykisk ohälsa utreds och behandlas enligt de etablerade riktlinjerna.
En anonym person berättar sin historia på aftonbladet.se: ”…jag ville bli utredd ifall det var något som var fel, men dom fräste åt mig och sa att man inte gjorde utredningar där. Jag bytte vårdcentral (…) Han pendlade hela tiden mellan att säga att jag behövde samtalsterapi för att sedan ändra sig och ökade dosen av antidepressiva läkemedel i stället.”
Anledningen till att det fungerar så här beror på att vården är organiserad att arbeta med kroppsliga sjukdomar.
Lagar och lokala avtal gör att hälso- och sjukvården måste erbjuda patienter insatser som ges av somatisk utbildad personal. Psykologer är inte integrerade i dessa avtal och regelverk. Så i dag genomförs cirka 30 procent av patientbesöken inom primärvåren av läkare, 30 procent av sjuksköterskor och mindre än två procent av psykologer.
En tredjedel av landets vårdcentraler saknar helt psykolog. Trots det lider var tredje patient som söker primärvård av psykisk ohälsa, som också nu blivit den vanligaste orsaken till sjukskrivning.
Patienter med psykisk ohälsa har samma rätt till vård som patienter med kroppsliga sjukdomar.
Varje krona som investeras i rätt typ av behandling sparar samhället fyra kronor genom ökad hälsa och arbetsförmåga.
Vi föreslår att utredning och behandling hos psykolog ska ingå i den nationella vårdgarantin för patienter med psykisk ohälsa.
Olof Molander
Erik Andersson
Lisa Bäckman
Pia Faller
Linda Gjertsson
Gustav Jonsson
Emil Lager
Fredrik Odhammar
Moa Pontén
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.