Sluta att gnälla på julstressen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-12-18
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Nu börjar det skamliga julgnället och i år är det värre än någonsin, till och med tomten är utsatt för en hetskampanj.
Den ortodoxa kyrkans
ledare i Grekland, Christodoulos, vill förbjuda tomtarna från julkorten eftersom han anser att de är hedniska. Men hey, tomtens kristna
ursprung är ju helgonet
Nikolaus, en turkisk biskop som bedrev hjälparbete bland de fattiga på 300-talet. Vad är problemet?
Kulturjournalisten Jesper Lindau går ett steg längre, han kallar tomten för mansgris, en symbol för den patriarkala makten som skrämmer barn.
OK, det är lite suspekt att en skäggig, glöggdrickande, ensamstående man ständigt envisas med att lyfta upp kidsen i knäet. Trots detta hävdar jag att Tomten är lika missförstådd som julen.
Denna förkristna skyddsande måste ha ett ständigt snärj med att se till att det växer på åkrarna och att djuren mår bra. Ändå är tjänstebostaden usel, en håla eller ett träd, och han kallas snarstucken om han surar över utebliven lön, en simpel skål gröt en gång om året.
Trots bristen på uppskattning har han bitit sig fast
genom de kristna århundradena, vilket inger respekt.
Men så är julen, denna
jättehit, inte bara en kristen tradition. Nordborna hade också en stor fest i december, kallad jol.
Grönkål och sylta är rester från vår fattigdom då, skinkan en gåva från Frej och då var det inte bara de levande som var välkomna till bordet utan också de döda förfäderna. Ljusen i fönstren lotsade dem rätt, men skrämde också bort de onda makter som var ute
i denna årets mörkaste tid.
När den norska ritforskaren Jone Salomonsen intervjuades av SvD, förklarade hon julen med att då förvandlas hemmet till ett rituellt rum, en privat kyrka. Där förs allt samman; dåtid och nutid, individ och kollektiv, männi-skan och hennes gudar.
Det har egentligen ingen betydelse hur traditionerna ser ut, bara de finns där, för i grund och botten är ritualernas syfte att binda samman människor. Att vårda våra livsviktiga relationer.
Julen handlar med andra ord om att föra samman familj, vänner, ja hela mänskligheten. Så gnäll inte på julstress och kommersialism, gläds istället åt den rit som förenar oss och propagerar generositet och vänlighet.
Eller ta en restresa. Det är inte heller något dåligt alternativ.