Bättre få utbrott än hålla allt inne
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-27
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det finns inget man kan lite på längre. Pluto är inte längre en planet utan har reducerats till en dvärgplanet, en intergalaktisk Paris Hilton med snygg yta men med tomt innehåll.
Och kristdemokraterna, kd, detta godhetsparti fullt av felfria människor lett av en svärmorsdröm, visade sig ha en ondskefull spion i sina led som infiltrerade sossarna.
Jag kan inte låta bli att bli lite lycklig över det sistnämnda, äntligen börjar kd bli intressant. Präktiga, snälla och felfria, ständigt leende människor, oavsett var de finns, gör mig nervös. Hur kan de vara så perfekta när jag inte är det? Vad är det som de egentligen döljer?
Och jag vet att denna godhetskultur inom kyrkan skapat konflikträdda människor som till slut fått kroppsliga symtom av att gå omkring och tiga och vara vänliga. Hur schyst är det?
Nog är det bättre att få ett utbrott emellanåt och släppa ut lite ånga trots att man riskerar bli betraktad som en bitch. Det är kanske inte så strategiskt och listigt alla gånger men det är sannerligen terapeutiskt.
Fråga bara alla långtidssjukskrivna kvinnor som inte vågar släppa ut sin frustration och skrika NEJ! hur nyttigt det är att alltid tiga och vara till lags.
Nej, släpp skuggjaget lös, det är höst. Inget går upp mot att emellanåt vänslas med de mörkare sidorna av ens personlighet. Blir de försummade försöker de ta över och då kan det sluta med att man blir bitter och fördömande som en ledarskribent på en morgontidning. Eller ännu värre, hycklande som en frilansande moralist.
Världen och själen är mångfacetterad och det finns många aspekter på allt.
Ett annat tecken på att det är dags att uppmärksamma skuggsidorna av den mänskliga naturen är tidningen Arenas depprundtur i Stockholm. Aftonbladets hyllade Ronnie ”the voice of a new generation” Sandahl åkte den häromdagen.
Han fick höra ovärderliga fakta som att de fattiga brukade ta livet av sig på 1800-talet genom att hoppa från Katarinahissen. Att 63000 människor har tvångssteriliserats och att Silvias pappa gillade brunskjortor på 40-talet. Genast blev Stockholm mycket mer intressant.
Den gamla klyschan stämmer, utan mörker inget ljus. Allt har sitt pris, lidandet är en del av livet och ingen orkar vara lycklig jämt. Tack gode gud att sommaren är över.