Det är skillnad på dumhet och extraordinär dumhet
Apropå moderaten Irene Svenonius och kristdemokraten Henrik Ehrenberg skrev jag förra veckan att vi allför ofta styrs av den farliga kombinationen makt och extraordinär dumhet.
En del läsare tolkade det som att jag påstår att Svenonius och Ehrenberg är dumma i huvudet. Det gör jag inte. Som stadsdirektör i Stockholm behöver nog Svenonius hög intelligens.
En ordförande i stadsdelsnämnden får heller inte vara dum. Det var Ehrenberg – ordförande – när han skänkte bort Vantörs hemtjänst till två chefer, så kallad avknoppning, vilket var i linje med den borgerliga politiken.
Sedan avancerade han till att bli stabschef hos Kristdemokraternas ordförande Göran Hägglund. Oturligt nog tvingades Ehrenberg strax sluta eftersom det avslöjades att han under pseudonymen ”Ove Tove” angrep partikamrater anonymt på nätet.
Nu har Ehrenberg ett nytt toppjobb, som lobbyist åt Apoteksföreningen, och det kanske är belägg för begåvning och kompetens, eller goda kontakter.
Med extraordinär dumhet menade jag att det finns dumhet som är vald, inte medfödd. Den innebär att man ser den skärv av verkligheten man vill se.
Den extraordinära dumheten är ofta kopplad till egenintresset men kanske ännu oftare till ideologisk och religiös fanatism. Privatisera! Vi säljer ut hemtjänsten till vilket pris som helst!
Gammaldags lättja kan också spela roll. Ska vi ta betalt för Vantörs hemtjänst? Hur gör man då? Hur många nollor är det i en miljon? Guuuud vad krångligt! Räcker det inte att ta betalt för kaffebryggaren och de gamla pinnstolarna? Ja, så gör vi!
Marie Antoinettes undran varför det svältande folket inte åt bakelser är ett berömt exempel på extraordinär dumhet, liksom hur IT-bubblan kunde skapas för 13 år sedan och den amerikanska bostadsbubblan för fem.
Ett av Adolf Hitlers sista yttranden är värt att nämna eftersom det är ett slående exempel på det jag talar om, hur man väljer att se tillvaron på det sätt som passar en själv: ”Efteråt beklagar man att man varit så god.”
Den extraordinära dumheten är en förbisedd drivkraft i historien. I stort och smått. Att sälja medborgarnas egendom för en spottstyver är en länk i en lång tradition, ibland tragisk, ibland komisk, ofta både och.