Dagen då Lundell blev ett skällsord

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag såg minst två recensioner av Thåströms senaste spelning som dissade honom på exakt samma sätt.

Kanske ska jag börja med att påpeka att jag aldrig har varit någon stor Thåströmfantast. Han blev liksom aldrig något på min himmel, trots att jag är ungefär rätt generation och alltid föredrog rundgång framför spencerkavajer. För pretto, kan det kanske sammanfattas. Man kunde föreställa sig hur det skulle vara att hamna på fest med den här pajsaren: det skulle sluta med att man sade något fel om Fassbinder, varpå Rockpoeten föraktfullt skulle ha rättat till sjömansmössan, bälgat i sig resterande Tinto och lämnat rummet med en fnysning.

Det var någonting med hans sätt att sjunga också. Som en av mina första chefer, synbart skakad, uttryckte saken en morgon: ”Jag har alltid varit medlem av Amnesty. Jag har alltid varit mot dödsstraff. Men så fick jag höra Thåström sjunga ’Balladen om briggen Blue Bird av Hull…’”

Alltså, det skär inte i min själ om Thåström småsågas. Men sättet?

”Ulf Lundell”. Det är i korthet den, uppenbarligen mördande, kritik som nu riktas mot Thåström. Han påminner om Ulf Lundell. Han låter som Ulf Lundell. Han rör sig visserligen inte som Ulf Lundell, men det påpekandet verkar mest tryckas in där för att ge ett tillfälle att åter nämna den förgörande kritiken: ”Ulf Lundell”.

Jag kan inte påstå att jag någonsin varit besatt av Ulf Lundell heller. Jag begriper alla möjliga kritiska synpunkter på Lundells författarskap och en del av de som riktas mot hans musik. Jag har förstått att han kan vara en jobbig jävel. Men nu är alltså ”Ulf Lundell” en vedertagen förolämpning.

Hur gick det till?

En kontrast: För någon vecka sedan gick dokumentären om Olle Ljungström på SVT. Han har strålat stadigt på min himmel sedan ”Havet ligger blankt”. Nu är det en officiell kanonisering på gång, kanske inte av Johnny Cash-mått, men ändå.

Olle Ljungström ska upp på den kollektiva, auktoriserade hjältehimlen. Varje textrad ska respektfullt smekas till förtjust kutter.

Jag skulle gärna vilja ha reda på vem det är som bestämmer sådant här. Vem det är som avgör att ”Ulf Lundell” från och med i dag är ett skällsord, men att ”Olle Ljungström” är ett diplomerat geni.

Jag undrar också vem av dem som borde känna sig mest förolämpad.