Mosig klimataktivism som motverkar sitt syfte
Att limma fast sig på en motorväg i rusningstrafik eller kasta potatismos på en berömd målning är ett garanterat sätt att få uppmärksamhet.
Men frågan är om den inte motverkar sitt syfte ifall det är att snabba på minskningen av klimatutsläppen.
Ilskan riskerar att övertrumfa engagemang.
Klimataktioner är knappast något nytt. Redan för 30–40 år sedan kedjade Greenpeace-aktivister fast sig vid skorstenar och bordade valfångstfartyg till havs.
Nu är en ny trend på gång där klimataktivister stoppar trafiken genom att klistra fast sig i vägbanan eller attackerar berömda kulturföremål. Senast den gångna helgen kastade aktivister från organisationen Sista generationen potatismos på en tavla av den världsberömde konstnären Claude Monet som hänger på ett museum i Potsdam.
En dryg vecka tidigare hällde medlemmar av Just Stop Oil tomatsoppa på Vincent van Goghs målning Solrosor på National Gallery i London.
I dag kom domen mot de aktivister som limmade fast sig på E4:an i Solna och skapade kaos i rusningstrafiken. Bland annat försenades en ambulans på väg till Karolinska sjukhuset. Samtliga tolv åtalade dömdes för sabotage. De flesta till villkorlig dom.
Liknande aktioner har förekommit i bland annat Tyskland.
Aktivisternas logik är att de genom kaoset de sprider på något sätt bidrar till att öka uppmärksamheten kring att klimatutsläppen måste ner snabbt för att rädda världen från torka, extremvärme och andra klimatförändringar.
– Vi satt där för att rädda livet på alla i Sverige och i världen. Rädda livet på alla varelser, sade en av de tolv åtalade i Solna i förhör, enligt nyhetsbyrån TT.
Det är till att ha en väldig hög uppfattning om sin egen betydelse samtidigt som man leker med andra människors liv och bryter mot lagen. Men det är knappast klimatet folk pratar om efter dessa aktioner.
Frustration
Jag kan förstå den frustration som ligger bakom att människor ägnar sig åt den här typen av klimataktivism. Det är uppenbart att minskningen av utsläppen just nu går för långsamt för att klara den gräns på högst 1,5 grader som forskarna säger är avgörande och som världens länder enats om i Paris-avtalet.
Framförallt unga med en stor del av sina liv framför sig känner att deras framtid förstörs. De vill göra något för att få politiker och den breda allmänheten att vakna.
Men jag undrar om de verkligen använder rätt metod för att nå sitt syfte.
Att försena folk i rusningstrafiken så att föräldrar inte kan hämta sina barn på förskolan eller att svårt sjuka riskerar att dö tror jag knappast bidrar till att öka deras klimatengagemang.
Inte heller att skada eller förstöra kulturskatter. Det är sånt talibanerna i Afghanistan sysslade med.
De flesta människor blir bara förbannade.
I dag är majoriteten i Europa och många andra delar av världen medvetna om klimatförändringarna och vikten att få ner utsläppen av koldioxid. Problemet är hur vi ska lyckas med omställningen utan att samtidigt kasta tillbaka människor i svält och fattigdom.
Om vi från den ena dagen till den andra helt slutar att använda fossila bränslen kommer våra samhällen att stanna, miljontals människor blir arbetslösa och matbristen breda ut sig.
En del kanske är beredda att betala det priset för att rädda klimatet men majoriteten är det inte.
Kolkraftverk återstartas
Därför måste det ske en ordnad övergång. Vi befinner oss just nu mitt inne i den processen.
Tyvärr dyker det hela tiden upp nya akuta problem som försenar arbetet. Just nu är det Rysslands invasion av Ukraina och den energikris som följt i spåren av Putins sätt att använda gas och olja som vapen som leder till utsläppsökningar. Kolkraftverk och andra fossila bränslekällor återstartas för att människor ska slippa frysa i vinter.
En akut situation har gjort att vi ökar utsläppen i en tid när de istället behöver minska. Men vad hade varit alternativet?
Hade vi bara tänkt på klimatet skulle världen ha förhållit sig passiv och låtit Ryssland svälja Ukraina.
När Greta Thunberg satte sig ensam och protesterade framför Riksdagen blev det starten för en världsrörelse där skolelever på fredagar under några timmar protesterar mot klimathotet istället för att gå i skolan.
Fridays for future har på ett avgörande sätt ökat engagemanget och medvetenheten om klimathotet. Utan att vare sig förstöra kulturföremål eller försena ambulanser.