Undrar vad de anser om kungens grattistelegram?
Min kvällslektyr just nu är Joseph Goebbels dagböcker. De översattes till svenska
1977 och gavs ut på Norstedts under en tid när man ännu trodde på läsarens
möjligheter att tänka själv. Jag har hunnit fram till mars 1945, Goebbels tycker att
läget för Tyskland börjar bli knivigt.
För lite sedan avslutade jag en annan lustläsning, Lennart Pehrsons utmärkta
biografi om Martin Luther King.
Den antisemitiske propagandaministern och den humanistiske pastorn hade två
saker gemensamt: båda hade ett stark förhållande till Gud och båda menade att tro
och politik hänger ihop.
Det sista skulle inte Ebba Busch hålla med om. Hon fäktar vilt när hon får frågor
kring kristendomens betydelse för partiet; religionen är en privatsak.
Partikamraten Alice Teodorescu Måwe tycks vara av en annan åsikt. Hennes
senaste bidrag till frågan om vad svenskarna bör vara för ett slags folk, är kravet att
alla nya medborgare måste erkänna staten Israel samt bekänna sig till den judisk-
kristna värdegrunden.
I skrivande stund räknar man 44 000 döda palestinier på Gazaremsan. Hittills har
130 journalister dött, många i tjänst. Teodorescu Måwe har ännu inte kommenterat
proportionerna av vedergällningen för terrorattentatet 7/10, men menar hon att det är
judisk-kristna värderingar som vägleder Netanyahu?
Det är många bud nu om vilka krav som ska ställas på dem som ska få bo i Sverige.
Migrationsminister Johan Forssell vill utvisa inte bara dem som begått
terrorhandlingar, utan även dem som stödjer terrorism.
Biståndsorganisationen UNRWA tillhör de där organisationerna som både Israel och
Jimmie Åkesson anser befrämjar terrorhandlingar.
SD prålar med att man är riksdagens mest Israelvänliga parti. Den positionen intar
man inte för att man månar om judar, utan för att man solidariserar sig med Israels
högerextremister, dem som nu driver igenom nåt som världssamfundet saknar ord
för. Palestinier anses ju nämligen inte vara människor som vi andra och därför inte
heller ett folk, de är en primitiv hop.
SD kräver, bland mycket annat, att den som vill bli svensk medborgare ska svära
trohet mot kungen. Statschefen är en funktion men också en person, som trots allt
har ett visst handlingsutrymme. Det märktes när Carl XVI Gustaf 2014 på eget
initiativ gratulerade palestinierna på nationaldagen.
Det svenska kungahuset har sedan Sternligans mord på Folke Bernadotte 1948 en
ickerelation till staten Israel. Estelle har namn efter hans änka.
Jag vet inte vad Åkesson, Teodorescu Måwe och gänget anser om kungens
grattistelegram, men vill även de se en tvåstatslösning? Den alltmer avlägsna idén är
ju, när allt kommer kring, Sveriges officiella politik.