Gängledare frias för mord på 72-åring
Livstidsstraffet revs upp och gängledaren friades för mord.
Domen i hovrätten i går är en nyttig påminnelse om problemen med kronvittnen.
I augusti förra året sköts en 72-årig man ihjäl i sitt hem utanför Helsingborg.
Den grova och organiserade kriminaliteten blir bara mer och mer hänsynslös och då pensionärens son är brottsbelastad upp över öronen drog polis och åklagare den rimliga slutsatsen att hämnd hade utkrävts av en eller annan anledning.
En ung man greps och erkände efter ett antal förhör att det var han som sköt.
Och inte nog med det. Han pekade dessutom ut två män som hade beställt mordet.
Bingo! Anstiftarna dömdes till livstids fängelse i tingsrätten, medan skytten belönades för sin frispråkighet och kom undan med 16 år.
Detta med hänvisning till en förhållandevis ny bestämmelse om kronvittnen som den förra regeringen drev igenom och som innebär att den som lämnar betydelsefulla uppgifter om sin egen eller andras brottslighet kan få en ordentlig straffrabatt.
Det här är ett verktyg som kan vara användbart, inte minst för att bryta den tystnad som i regel råder i gangstervärlden.
Men det är också en möjlighet som är behäftad med betydande svagheter.
Som exempelvis att en misstänkt som sitter i häktet mycket väl kan frestas att ljuga för att komma lindrigare undan. Vilket i sin tur innebär att domstolarna tenderar att vara skeptiska till den sortens berättelser.
Remissinstanser och andra experter påpekade denna brist, men det var naturligtvis ingenting som Morgan Johansson nämnde på sina presskonferenser.
Val är till för att vinnas och vad kan en stackars justitieminister annat göra än att försöka visa prov på handlingskraft.
Så gick det som det gick. Hovrätten över Skåne och Blekinge suckade djupt över skyttens utpekande.
”Stor försiktighet är påkallad vid värderingen av XX:s uppgifter”, skriver domstolen. Detta eftersom mördaren ”uppenbarligen hoppades på ett lindrigare straff”.
I förhör har dessutom den tjallande skytten ändrat sin berättelse flera gånger.
Nu finns det naturligtvis graverande uppgifter utöver utpekandet. Mobiler som positionerats nära mordplatsen, bilfärder med samtliga i målet inblandade, kontakter i form av telefonsamtal och sms.
Men det räcker inte. Utpekandet är för svajigt.
Hovrätten friar en av anstiftarna helt. Så ser det inte sällan ut i sammanhang som detta: antingen livstid eller frihet.
Den andre får sitt straff sänkt till tolv år och tio månaders fängelse för medhjälp till mord.
Det här är en dom som kan användas på universitetens juridiska fakultet som ett exempel på att vår tids politiska skrävlande om nya verktyg inte alltid tål ett möte med den straffrättsliga verkligheten.
Och vänta bara tills de anonyma vittnena presenteras som skuggfigurer i domstolarnas salar.
En bestämmelse som är tänkt att träda i kraft den 1 januari nästa år.
Det är sannolikt den största kriminalpolitiska bluffen i modern tid.