Så fick Israel en ursäkt att anfalla mål i Iran
Låt oss säga att Israel nu vid ettårsdagen av sitt krig mot det palestinska folket i första hand, den iranstödda shiamilisen Hizbollah i andra hand och den teokratiska diktaturen Iran i tredje hand nu nått halvvägs.
I rent militära avseenden kan det tyckas se mycket bra ut. Den svältande befolkningen i Gaza utgör inget fysiskt hot, där är det fritt fram för det israeliska flygvapnet, ”som att harpunera fisk i en tunna”, hittills åtminstone 50 000 dödade palestinier, därav kanske rentav några tusen beväpnade Hamasterrorister.
Genom en världen över bejublad underrättelseoperation med apterade bomber i personsökare har Israel satt en stor del av Hizbollahs stridsledning ur spel, dessutom lyckats lönnmörda organisationens förarglige prelat och ledare Hassan Nasrallah. Vilket som avsett provocerade Iran till ännu ett verkningslöst robotanfall, som Israel tillsammans med amerikanska sjöstridskrafter med lätthet bekämpade. Och så fick Israel en ursäkt att skicka sitt flygvapen mot mål i Iran av sannolikt betydligt större dignitet än kvinnor och barn i Gaza.
Läget måste te sig alldeles strålande för den högerextremistiske premiärministern Benjamin Netanyahu, inte bara för att han undgår att ställas inför rätta för alla korruptionsåtal så länge kriget pågår. För nu har han tid på sig att kriga fram åtminstone till den 20 januari nästa år. Fram till dess är ju den politiskt paralyserade gamle Israelvännen Joe Biden president, och honom behandlar Netanyahu som en lekboll. Och om Donald Trump vinner presidentvalet i november öppnar sig storartade möjligheter för Israels mest högerextremistiska regering någonsin. Rentav en sorts definitiv lösning av Palestinafrågan, som en del av Netanyahus ministrar öppet förespråkar genom bland annat förslag om total etnisk rensning.
Israel är således oövervinneligt och på väg mot någon sorts total seger även i detta krig. Ändå förefaller Israels anhängare i Sverige och annorstädes inte översvallande lyckliga.
Israels militära framgångar har nämligen vunnits till priset av en lång rad krigsförbrytelser, värst naturligtvis slakten på den instängda civilbefolkningen i Gaza.
Krigsförbrytelser är svåra att försvara, såväl moraliskt som politiskt. Den som ändå försöker löper stor risk att skämma ut sig. Som när den bombliberala tidskriften Fokus beskyllde Carl Bildt (M) för antisemitism av ”tysk” typ (!) när han ifrågasatte det kloka i att lönnmörda motpartens förhandlare. Eller som Svenska Dagbladets ledarsida som under rubriken ”Därför är Israels krig också vårt” hävdade att den internationella domstolens ICC efterlysning av Israels premiärminister och dess försvarsminister som krigsförbrytare är ”en katastrof för världens demokratier” och att Israel med rörande och enveten skicklighet undviker att döda civila i Gaza. Samt vid en jämförelse att Ukraina är som Israel och Ryssland som palestinierna.
Den som skriver så har tappat besinningen. Det är meningslöst att polemisera mot. I stället måste man fråga sig hur dessa förblindade Israelvänner tänker.
Ser de någon sorts jublande totalseger framför sig där det palestinska problemet försvinner? Knappast. Och om nu en och annan av dem hyser sådana förhoppningar så lär han visligen knipa käft.
Ser de en övergång till intensifierad israelisk apartheidpolitik under Donald Trumps beskydd mot resterna av den besegrade palestinska befolkningen?
Ser de ett nytt krig framför sig om tio år som Israel ånyo måste vinna?
Oavsett vilket av dessa alternativ bör de betänka risken av ytterligare ett decennium av hat och spänningar fram till dess den teokratiska diktaturen Iran disponerar fungerande kärnvapen.
Men förstår de således alls inte att varje israelisk krigsseger leder till ökat israeliskt förtryck och kontroll av de besegrade men också är vägen mot Harmageddon? Då har Israel segrat sig till döds.
Demokrati är den enda vägen till Israels överlevnad. Det är enkelt att säga och svårt att säga emot.
I Israel/Palestina betyder demokrati lika rättigheter, skyldigheter och rösträtt för judar och araber och alla andra i staten. Det vore i längden det enda fungerande vapnet mot Iran och dess proxykrigare.
Jo, det skulle innebära en total omläggning av Israels politik och kan inte åstadkommas utan omfattande internationella påtryckningar från en värld som säger att nu får det vara nog. Det är ingen lätt väg, men den enda som inte leder till katastrof för såväl israeler som palestinier.
För övrigt anser jag att…
…det var bra att såväl Jomshof (SD) som ordföranden i judiska församlingen i Göteborg (L) friades för sin hantering av rasistiska bilder av muslimer. Men vad hade hänt med motsvarande bilder på judar? Obehagligt nog vet vi inte det.
…näst vita gympa- eller löpardojor till aftonbruk är blå plasthjälm på Ebba Busch (KD) den i särklass löjligaste munderingen som förekommer i Sverige.