Domstolens utlåtande är kristallklart – ändå avfärdar Israel allting
Den 19 juli bekräftade den internationella domstolen, ICJ, världssamfundets viktigaste juridiska organ, vad Palestinaaktivister i en hel värld och ett halvt århundrade har hävdat.
Domstolen slår fast att palestinierna har rätt till självbestämmande i en egen stat, att den israeliska ockupationen av palestinska territorier strider mot internationell rätt, att ockupationen således måste upphöra så snart som möjligt, att Israel är skadeståndsskyldigt för all förstörelse och egendomsstöld, att Israel måste evakuera alla illegala bosättare på ockuperat område.
Innehållet i domstolens 80 sidor långa utlåtande är alltså kristallklart. Det kan inte missförstås eller bli föremål för alternativa tolkningar.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu avfärdade dock domstolens utslag på två grunder. För det första att domstolen är antisemitisk. För det andra att Israel inte kan vara ockupant i sitt eget land.
Därmed hamnar Israels försvarsadvokater inom den politiska högern i en outhärdlig situation. För hur ska man kunna bemöta den högsta domstolen i världen?
Hur ska exempelvis utrikesminister Tobias Billström (M) nu kunna motivera frånvaron av den svenska regeringens ställningstagande med att man måste avvakta beslut från ”rättsliga instanser”? Billström har hittills löst problemet genom att inte säga något alls.
Högerns ledarskribenter och politiker har å andra sidan förnedrat sig till att välja Netanyahus primära försvar, det där med antisemitismen. Inte så att man instämmer i analysen att den internationella domstolen är antisemitisk. Det skulle framstå som alltför löjeväckande.
Man har valt en måltavla av betydligt mindre dignitet, nämligen dem som demonstrerar mot Israels massmord, krigsförbrytelser, systematiska tortyr av krigsfångar och olagliga ockupation. Man stämplar dem som antisemiter. Ju fler tiotusental civila palestinier som Israels krigsmakt mördar, desto fler exempel på antisemitism säger dessa Israels försvarare observera bland demonstranterna och desto oftare upprepar man slagorden om ”vänsterns antisemitism”.
Det är en anklagelse som visserligen är orimlig, som att påstå att högern vill socialisera bankväsendet eller avsätta kungen. Men därvid följer man bara den ökända taktiken att upprepa en lögn tills den blir sanning. Därför behövs inga belägg eller citat för att backa upp anklagelsen, det räcker med ständig upprepning och attityden att ”det vet ju alla”, så det behöver inte bevisas.
Tanken bakom denna högerns strategi att antisemitstämpla kritik och protester mot israeliska krigsförbrytelser och massmord är mycket enkel.
Om kritik mot Israel är antisemitisk är den ogiltig. Hur många tiotusental kvinnor och barn Israel än napalmbombar har man rätten på sin sida. Eftersom ingen godkänd kritik förekommer.
Det är förstås ett tankefel. Den moraliska domen över Israels mordiska framfart bestäms av Israels gärningar. Inte av kritikernas eventuella brister.
Lika lite som den omständigheten att det var terrororganisationen Hamas som stod för de första tusen morden gav Israel fri lejd för att slå in på en krigföring som leder mot folkmord.
Mot denna ohyggliga bakgrunden ter sig framför allt den liberala pressens idoghet att hitta avdrag för stilpoäng i palestinademonstrationerna minst sagt besynnerlig. Som när DN:s ledarsida anklagar Vänsterpartiets vice ordförande i Malmö för att vid en demonstration ha ”klappat i takt och viftat med armarna” när olämpliga slagord (dock som vanligt oklart vilka) framförts på arabiska. Varför Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar anklagas för att inte ta itu med antisemitismen inom vänstern.
Det blir så häpnadsväckande småttigt, så oärligt och så totalt icke-empatiskt att det inte går att förstå. Hur tänker dessa skribenter som ändå har politik och ord till yrke? Tror de verkligen att kampen för att få slut på massdöden i Palestina drivs framåt av att de ger sig på enskilda demonstranter i Malmö?
Nej, inte rimligtvis. Denna envetna tendens att bita sig fast i en dubiös sidofråga vittnar snarare om desperation. Det går ju inte att hitta försvar för Israel i den stora frågan. Då får det bli jakt på enskilda demonstranter i Malmö istället. Om inte annat som terapi.
Men också det är ett tankefel ovärdigt välutbildade ledarskribenter. För även om det går att hitta en och annan idiot bland Malmös tiotusental demonstranter – och det vore nog fullt möjligt – så utgör det ingen som helst ursäkt eller ens försvar för israeliska massmord och krigsförbrytelser. Lika lite som det kompenserar domstolsutslaget i ICJ.
För övrigt anser jag att…
…Riksförbundet för homosexuellas med fleras rättigheter, RFSL, gör sig till åtlöje när de utnämner överläkaren professor Agnes Wold till transofob och mottagare av skampriset Rosa tisteln. De torde ha mer uppenbara fiender att brännmärka.
…det är alldeles för många underliga sporter med i OS.