Vänsterpartiet flaggar bara med vackra ord
Blågula flaggor vajar över valstugorna på Sergels torg, men det är inte svenska flaggor utan ukrainska.
Det är en enkel och samtidigt ståtlig demonstration av solidaritet med ett land som just nu, när du läser detta, slits sönder av en aggressiv granne och stormakt.
Så jag trängs där på politikens marknadstorg och är lite imponerad. Vad man än säger om partierna i riksdagen så är det ruter i dem när det gäller.
Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna har resolut satt flaggorna på sina tak. Feministiskt initiativ också. Vid en första anblick kan man ta dem för svenska. Det ger demonstrationen en extra dimension, för solidaritet är ju insikten om det gemensamma intresset. Det som händer dig i dag kan drabba mig i morgon.
Men Vänsterpartiet har ingen flagga på sitt tak.
Det noterade jag första gången i förrgår. Jag tänkte då att det var ett förbiseende.
Men i går fanns fortfarande ingen flagga hos partiet som mer än något annat svänger sig med ord som solidaritet, internationalism, feminism och Gud vet vilka vackra glosor.
Jag frågade en valarbetare varför.
- Vi hade en flagga i tre eller fyra dagar, svarade hon. Men sedan beslutade vi att ta ner den. Det blev så många missförstånd, så många diskussioner om rasism och nazism och Ukrainas nazistiska förflutna.
Det låter som om Vänsterpartiet har tagit emot Vladimir Putins propaganda, sockrat den och svalt den i ett stycke.
Vid närmare eftertanke är det inte så förvånande.
Det har varit mycket diskussion om Sverigedemokraternas förflutna. Moderaterna har fått äta upp att partiet vacklade i solidariteten med Sydafrikas svarta under apartheid.
Men jag har inte sett mycket diskussion om Vänsterpartiets historia. Det hette tidigare Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) och innan dess Sveriges kommunistiska parti (SKP).
Den kommunistiska Sovjetunionen ingick 1939 ett avtal med det nazistiska Tyskland, Molotov-Ribbentroppakten. I avtalets hemliga delar delade länderna bland annat Polen mellan sig. Tyskland anföll först. När Sovjet ett par veckor senare gick in i östra Polen hade SKP:s tidning Ny Dag rubriker som dessa:
”RÖDA ARMÉN HÄLSAS SOM BEFRIARE”
Östra Polen döptes raskt om till ”Väst-Ukraina” och där hade det varit förskräckligt dåligt ända tills Sovjet invaderade:
”NÄR VÄST-UKRAINA LED UNDER POLSKT FÖRTRYCK. Ekonomiskt slaveri, kulturell förintelse”
Känns det igen? Det påminner om den ryska propagandan mot Ukraina i dag. Som tur var blev allt bra när Sovjet invaderade:
”Folkets jubel hälsade Röda arméns segertåg. Gripande scener, då friheten vanns”
Nästa gång Sovjet ingrep i ett oberoende grannland, Ungern 1956, var Ny Dag försiktigare. Det hade varit ett folkligt uppror mot Ungerns kommunistiska regim:
”Fascistisk terror utnyttjade paroller om ungersk frihet”
Ny Dag satte ”ungersk frihet” inom citattecken och rapporterade att Sovjet sände 50 000 ton spannmål och mjöl för att hjälpa landet.
Känns det igen? Det låter som den ryska propagandan i dag.
När Sovjet invaderade Tjeckoslovakien den 21 augusti 1968 protesterade faktiskt VPK. Men strax började partiet diskutera vad som var rätt och fel. Förre partiledaren Hilding Hagberg varnade i Ny Dag för att partiet var på ”farlig väg” och protesterade mot ”obalanserad förbittring över att Sovjetunionen sänt in trupper till sin medallierade Tjeckoslovakien”.
På årsdagen av ockupationen ett år senare skrev Ny Dag på ledarplats:
”Det är inte säkert att man gör Tjeckoslovakiens folk någon större tjänst genom att i tid och otid påminna om dessa dystra ting.”
Utrikessidan varnade för nynazism i Västtyskland.
Visst försökte VPK frigöra sig från det sovjetiska inflytandet. Halvhjärtat. När Sovjet julen 1979 invaderade Afghanistan hade Ny Dag på förstasidan rubriken:
”DELADE MENINGAR OM INMARSCHEN”
På sidan två varnade tidningen för - USA:
”President Carter satsar på styrkepolitik”
Partiet protesterade efter två veckor mot den sovjetiska invasionen, fast på två spalt och som en viskning långt in i tidningen, sidan 13.
När den enorma strejkvågen bröt ut i det kommunistiska Polen sommaren 1980 försökte Ny Dag efter visst krumbuktande rapportera någorlunda rakt. Men partiets internationelle sekreterare fann sig nödsakad att säga att det var ”djupt orättvist och historielöst att beskriva Polen som ett konkursbo skapat av socialismen”.
Sedan gick Polen i konkurs. Kommunismen också.
Och nu står jag vid Vänsterpartiets valstuga och på taket finns ingen ukrainsk blågul flagga. Jag kikar in i stugans dunkel och inser att det är något som sitter i väggarna.
Vänsterpartiet är Sveriges ynkligaste parti.