Nu ser Muller bara tunneln
Kadhammar: Saabs vd märker inte att väggarna rasar in
– Saab tänker slåss till sista man, sa Victor Muller i torsdags och anslöt sig till en lång rad ledare med tunnelseende.
Denna egenhet förklarar många egendomligheter i historien. HG Wessberg, före detta statssekreterare hos Fredrik Reinfeldt, före detta vice direktör i Svenskt näringsliv och mycket annat, gjorde mig uppmärksam på fenomenet för några år sedan.
– Cheferna för de stora börsbolagen är som du och jag, sa han. Fast de har förmågan att helt gå upp i en fråga, att totalt koncentrera sig för att klara det de ska göra.
Det gäller inte bara direktörer. En kort tid senare följde jag i valrörelsen Lars Leijonborg, då ordförande i Folkpartiet.
En morgon ställdes han inför sitt politiska livs svåraste kris: Liberala ungdomsförbundets olagliga dataintrång hos Socialdemokraterna.
Plötsligt var den borgerliga alliansens valseger i fara. Leijonborg kunde mista jobbet.
Polisen utredde, journalisterna jagade blod och Socialdemokraterna skällde.
Leijonborg genomförde sina skol- och arbetsplatsbesök som planerat. Han var glad och trevlig. Först framåt kvällen, med plikterna avklarade, kunde han släppa in vad som hänt och se katastrofen i hela dess vidd. Ryggen böjde sig, stegen blev tunga och kraften rann ur partiledaren.
Tunnelseendet må vara en förutsättning för att klara enorma utmaningar, som att vinna ett riksdagsval, organisera om ett börsbolag eller hitta finansiering till Saab. Men det gör det svårare för ledaren att klara av händelser som inte fanns med i den ursprungliga kalkylen.
En tankbil kommer rusande från sidan men verkställande direktören fortsätter enligt plan att cykla rakt fram.
Ett sådant agerande kunde man till exempel se när Astrachefen Håkan Mogren 1996 försvarade astronomiska direktörslöner alltmedan Socialdemokraternas Marita Ulvskog slet honom i stycken.
Ett aktuellare exempel är Håkan Juholt i Agenda i början av juni. Han talade som en papegoja.
– Vi stod fast och alla förstod att vi stod fast, sa oppositionsledaren i olika varianter.
Ingen förstod vad han stod fast vid, möjligen inte heller han själv, men Socialdemokraternas nye anförare hade bestämt sig för att inte verka velig.
En internationell variant på tunnelseende är Muammar Gaddafis proklamationer om fortsatt motstånd mot revolutionärerna som segrade för flera veckor sedan. Gaddafi är sannolikt inte galnare nu än för ett eller tio år sedan. Han hittar bara inte ut.
Historiens värsta exempel på tunnelseende är Adolf Hitler som satt i sin bunker och planerade nya offensiver samtidigt som slutstriden om Berlin rasade några kvarter bort.
Jag har bara sett Victor Muller en gång, på presskonferensen i onsdags. Han var karismatisk och medryckande. Men de flesta som lyssnade förstod nog att Saabs begäran om rekonstruktion inte höll måttet. Muller sa en eller två gånger för mycket att ansökan var genomarbetad och seriös.
– Han förstorar de ljusglimtar som eventuellt finns, säger Henry Montgomery, professor i psykologi.
Victor Muller är knappast galen, cynisk eller ansvarslös. Han befinner sig i en tunnel och i andra änden av tunneln – långt där borta ser han ett ljus – finns ett Saab som åtnjuter ”stabilitet och långvarigt välstånd”.
Han märker inte att väggarna rasar in.