Det är för billigt att vara bimbo
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-02
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Hur kul är det att vara en bimbo, egentligen? Veckans roligaste artikel var när Aftonbladets reporter Anna Bengtsson förvandlade sig till en storbystad platinablondin för en dag. Det tog 22 minuter innan hon fick ett erbjudande om jobb, en stund senare fick hon livslångt inträde på en nattklubb. Aldrig förr hade hon blivit så bekräftad, folk klämde och kommenterade.
Den opererade kroppen som gör alla evigt unga med silikonbröst och putande ankmunnar, är vår tids skönhetsideal. Skönhets-
industrin tjänar miljarder på folks dåliga självkänsla och rädsla för att inte duga, vara tillräckligt snygga, storbystade eller inte ha tillräckligt snygga kläder. Inte undra på att så många mår dåligt.
Visst, det finns fördelar med att vara blond och storbystad. Victoria Silvstedt och Linda Rosing har berättat om hur de blir överösta av presenter, bjudna på resor och flotta drinkar. Det är säkert kul att vara omsvärmad och bli bjuden hit och dit, men det betyder ju också att man måste ge något i gengäld. Så varför göra sig till ett objekt som ska bjudas av rika män i stället för att satsa på att själv skaffa sig pengar och status? När man kan betala för sig själv kan man ju sätta sina egna normer, och det är riktig frihet.
Natacha Peyre, Carolina Gynning och Elita Löfblad må ha gjort sig en karriär på sitt bimboutseende men till vilket pris? De kan vara hur smarta som helst men nu har de målat in sig i ett hörn och blir betraktade som påsättningsbara puckon. Det kanske är värt det nu, men hur kommer det att bli om fem, tio år?
Förr eller senare spricker silikonbrösten eller så tar tyngdkraften ut sin rätt och brösten börjar söka sig ned mot magen. Vad ska bimbon då falla tillbaka på? De män som de drar till sig lär inte vara ute efter att åldras tillsammans med dem. Vem bryr sig över huvud taget om vilka de egentligen är och vilka drömmar och förhoppningar de har?
Nej, att vräka ut sig som jourhavande knulldocka i en tidning är enbart ostrategiskt, dåligt betalat är det också, bara 3000 spänn för en framsida. Ändå vill hundratals tjejer inget annat än att få göra det. Sorgligt är det, för till syvende och sist handlar det faktiskt om vad man gör och vem man är, inte formen på ens bröst. Och ursäkta om jag påpekar världens äldsta sanning men självkänsla går bara att hitta på en enda plats, och det är inte Stureplan.