Befälet fick vila – när han vunnit sina segrar

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-01-30

Thomas Roth, förste intendent på Armé­museum i Stockholm, grubblar när jag frågar om han minns någon hög militär befälhavare som sjuk­skrivit sig för utbrändhet. Nu när ÖB Sverker Göranson ringt försäkringskassan och anmält två veckors frånvaro på grund av arbets­ut­mattning.

– Fältmarskalk Lennart Torstenson, säger Roth efter en stund. 1600-talet. Trettio­åriga kriget. Han var gikt­bruten och förfärligt sjuk och bad att få bli befriad från sitt befäl. Han tilläts åka hem först efter att ha åstadkommit ett antal viktiga segrar.

Torstenson utnämndes till generalguvernör i Halland, Västergötland, Dalsland och Värmland. Han ingrep med kraftig hand mot slappheten i förvaltningen, berättar Nordisk Familjebok, tredje upplagan.

– Jag har haft en tuff höst, sa ÖB Göranson i en kommentar som Högkvarteret skickade ut.

”Stresstålig? NOT”, twittrade socialdemokraten Ylva Johansson och blev omedelbart utskälld för att ha ”hånat” Göranson. Hon skyndade sig att be om ursäkt.

– Någon kommenterade: Skulle Ylva Johansson säga samma sak om en utbränd sjuksköterska? säger Roth.
 

Det skulle hon naturligtvis ­inte. För ÖB är ingen sköterska. Överbefälhavaren är chef över Sveriges försvarsmakt, han är mannen vi sätter vår lit till när fienden kommer.

– Döbeln, fortsätter Roth. Finska kriget. Han låg sjuk men tog sig upp på benen när ryssen anföll.

Johan Ludvig Runeberg besjöng överste Döbeln i Fänrik Ståls sägner:

”Jag vill, jag skall bli frisk, det får ej prutas,

jag måste upp, om jag i graven låg.

Lyss, hör, ni hör kanonerna vid Juutas;

där avgörs finska härens återtåg.”

Några fler exempel kommer Roth inte på.
 

”Alla kan bli utmattade och sjuka. Även ÖB. Alla är vi människor”, skrev Ylva Johansson i ett av många inlägg där hon rullade runt som en pudel, runt, runt.

Det säger något om Sverige. Jag är inte säker på vad. Kanske att vi är en nation där vi tar så stora hänsyn att man inte kan diskutera en ÖB som är känslig för stress.

Det är fint. Eller också är det idiotiskt.

Thomas Roth ringer. Han vill berätta en sak till:

– Förre ÖB Bengt Gustafsson. Starkt nikotinberoende. Han satt på tjänste­rummet och bolmade och medarbetarna blev jättetrötta av röken.