En mäktig M-politiker med primitiv filosofi
Torbjörn Rosdahl är en av Sveriges mäktigaste politiker. Han vill gå tillbaka till ett primitivt naturtillstånd där var och en tänker på sig och struntar i samhället i stort.
Ingen vet vem moderaten Rosdahl i Stockholm är. Han är en av dessa partigängare som nöter linoleummattorna i kommuner och landsting. År efter år, decennium efter decennium vandrar han i korridorerna och till slut når han en dörr där det står:
Finanslandstingsråd.
Han öppnar, ser att det är ledigt och glider ner bakom skrivbordet. Partikamraterna gläds över att en av deras egna hittade rummet och låter honom stanna. Plötsligt sitter han på en budget värd 72 miljarder kronor. Han har makt över två miljoner människors sjukvård och kollektivtrafik.
Vänta, är inte Rosdahl politikern som i våras sa att det är en struntsak att höja priset för ett månadskort med hundra kronor? ”Det är tre chipspåsar.”
Alla – bokstavligt talat alla – är överens om att vi bör åka mer kollektivtrafik. Det är bra för miljön och bidrar till att hejda jordens uppvärmning.
Ändå stiger priset för att nyttja tunnelbana och buss i Storstockholm betydligt snabbare än bensinpriserna och konsumentpriserna i stort. Rosdahl och hans kolleger låter nämligen allt mindre av kollektivtrafiken betalas via skatten.
– Det är en filosofi vi har, att hälften ska betalas av skattekollektivet och hälften av resenärerna, säger Rosdahl till Svenska Dagbladet.
– Vi tycker inte att en pensionär i Norrtälje ska betala för den som reser i Stockholm.
Rosdahl går här in på en fråga som den politiska filosofin diskuterat i årtusenden. Var går gränsen mellan individens och samhällets ansvar?
Rosdahl pläderar för det primitiva naturtillståndet. Varför ska pensionären i Norrtälje betala för tunnelbanan i Stockholm?
Resonemanget blir i förlängningen:
Varför ska jag betala vård för den som bryter benet?
Varför ska jag betala för vägar som leder till Piteå?
Skola för andra än mina egna barn?
Återstår för Torbjörn Rosdahl att berätta varför den stackars pensionären i Norrtälje ska betala 50 procent av tunnelbanan. Hur kom filosofen Rosdahl fram till den avvägningen? Varför inte 36,7? 23,59? Noll?
Jag ser fram mot nästa visdomsord från Sokrates i landstingshuset.