En ny ”Raoul” – kan han bli hjälte i Sverige i dag?
De vackra orden fyllde riksdagens andrakammarsal när Raoul Wallenberg-året avslutades i går. Carl Bildt var där, talman Per Westerberg var där, Loreen skulle ha kommit men var för trött efter att ha arbetat utomlands.
Det fanns ingen ände på deltagarnas välvilja i den svenske hjältens anda: vi måste visa civilkurage, tolerans, solidaritet, bekämpa ondskan, skydda den enskilda människan, friheten, och enligt Bildt, stå emot ”kollektivets perversa besinningslöshet ... mobbens inneboende logik”.
– Var finns dagens Raoul Wallenberg? frågade professor Irwin Cotler, före detta justitieminister i Kanada, influgen för att tala denna snöiga och högtidliga dag.
När gasugnarna gick för högtryck i världskrigets slutskede sände UD Raoul Wallenberg till Budapest. Han utfärdade tusentals svenska skyddspass till judar som tyskarna och ungerska fascister var i färd med att samla ihop som boskap för vidare befordran till dödslägren.
Raoul Wallenberg har blivit en global symbol för mod och offervilja. Han greps när ryssarna tog Budapest, sändes till Moskva och dog sannolikt 1947. Det är 100 år sedan han föddes.
Så var finns dagens Raoul Wallenberg?
Jag såg mig om i den runda salen med dess väggar klädda i ljus träpanel. Någonstans nära talarstolen satt Raoul Wallenbergs syster Nina Lagergren och andra släktingar. Salen var fylld av välmenande svenskar och utländska gäster.
Sverige har i modern tid varit ett föredöme i flyktingmottagning. Vi skäms fortfarande för den svinaktiga utestängningen av tyska judar som försökte klara sig undan nazisterna. De var inte välkomna till vårt land. De kunde ju ta jobb för hederliga svenskar. Judarna fick vända åter till förtrycket och pogromerna som utvecklades till utrotningspolitik.
Raoul Wallenbergs insats var senkommen botgöring.
Möjligen speglades det dåliga samvetet även i senare beslut. Regeringen bestämde 1968 i samband med krisen i Tjeckoslovakien att alla tjecker som ansökte om visum skulle få det. Detsamma gällde för polacker i samband med statskuppen 1981.
Vi öppnade dörrarna. De som kunde ta sig hit var välkomna. Det var en storslagen och anständig gest.
I andrakammarsalen stod Carl Bildt i talarstolen och höll ett engagerat tal.
– Att skydda och värna den enskilda människan ... Hjältemod av människor som inte bara kan stå vid sidan ...
Var går gränsen för vår solidaritet? Var går gränsen för välviljan?
Tänk om en svensk diplomat i Syrien delar ut pass till alla i behov av skydd så att de kan ta sig hit.
En Raoul Wallenberg i flyktinglägren. Tänk om en svensk diplomat tar sig in i Somalia och delar ut pass till dem som behöver en tillflyktsort.
Skulle en sådan statstjänsteman hyllas som en hjälte?
Skulle svenskarna resa sig och ropa:
– Äntligen har vi en ny Raoul Wallenberg!
Det funderade jag på medan jag hörde de kloka och intressanta talen.
– Likgiltighet innebär a l l t i d att ställa sig på förövarens sida, aldrig på offrets, sa professor Irwin Cotler.
Han fick varma applåder.
Till sist anser jag att …
... det måste bli ett slut på det obligatoriska gnället om stress och hets inför julen. Det är årets bästa högtid och hårda paket är roligast.
... det blir intressant att se hur världens rikaste parti, Centerpartiet, kommer att hantera alla sina pengar när det åker ur riksdagen.