”Har lätt gjort 10 000 konserter”
Lill-Babs jobbar fortfarande hårdast i show business
MASPALOMAS, GRAN CANARIA. Lill-Babs sitter i en loge, i själva verket ett litet internetrum med fyra datorer, och torkar svetten ur ansiktet.
Hon sitter längst in i vänstra hörnet vid ett runt bord som är belamrat med använt porslin, glas, papper, en vattenflaska, en tidning och gamla servetter.
Klockan är 23.30. Hon har sjungit och berättat historier i en och en halv timme. Nu kommer Eva–Lena Grafström, delägare i dansrestaurangen Playa del Sol, och säger att det fortfarande är en kö av gäster som vill köpa skivor. Lill–Babs sitter framåtlutad, ryggen ser trött ut, ansiktet fårat. Så sträcker hon på sig.
– Ställ ett bord här så signerar jag.
De bär ett bord till dörröppningen och snart står där en kö med människor, de flesta en bra bit över pensionsåldern, som vill ha autografer och kramar och bli fotograferade med Lill–Babs.
Många beundrare
– Du är en ikon, säger en dam.
– Skogsvallen, Östervåla, minns du? frågar en man.
– Du är så fin, säger en gammal herre som var framme till henne redan före extranumret. Då hjälpte hon honom till en stol och sa: ”Jag pratar med dig sedan om du sitter här. Sitter du bra?” Nu pratar den gamle mannen och Lill–Babs lyssnar och efter en stund ger han sig och Lill-Babs vänder tillbaka in i logen.
Hon pustar och ska precis sätta sig igen när en karl sticker in huvudet.
– Vart tog du vägen, Barbro! Du är så mysig du.
Sedan stängs dörren och det blir tyst. På frågan hur många konserter hon gett skrattar hon.
– Hur skulle jag kunna veta det!
100 per år kanske? Hon fnyser, en vänlig fnysning.
– Nu för tiden gör jag 70 till 100 shower per år. Förr kunde det bli 200. En gång gav jag fem konserter samma dag.
När var det?
– Någon gång på 60-talet. I Skåne förstås. Det får inte vara mer än tre mil mellan ställena.
Hon ler. Eva–Lena kommer in med en liten flaska vitt vin och Lill-Babs skruvar av korken och häller upp ett glas.
– Jag har lätt gjort 10 000 konserter. Lätt!
Vilket var ditt bästa år?
– Alla år.
Äh! Kom igen.
– Om jag ska vara ärlig. När morfar levde och vi for in till Söderhamn med häst och vagn och jag fick ta tömmarna. Det är ett sånt där minne ...av lycka. Jag var fem, sex år. Och sedan när jag som 15-åring åkte tåget till Stockholm för att träffa Simon Brehm. Han var stor, berömd. Den store Simon Brehm tog sig an mig. Då pirrade det.
”Viktigt att b e r ä t t a”
Hon tar en klunk.
– Simon lärde mig...
Eva-Lena kommer in med två skivor hårt bröd, smör och ost. Lill-Babs brer en smörgås.
– ... att texta. Att berätta en text. Den måste höras och den måste betyda något.
Hon sjunger ”Du gamla du fria”, först entonigt och buttert, sedan med kraft och med tydliga ord.
– Förstår du? Det är viktigt att b e r ä t t a.
Hon sjunger: I can’t give you anything but love, baby.
– Simon lärde mig ödmjukhet och tacksamhet.
Ödmjukhet är väl inget man lär sig?
– Jobbar man med någon som är ödmjuk så märker man själv vad skönt det är att ... ge. Förra veckan hade jag vinterkräksjukan. Hur många gånger har jag inte varit förkyld, haft ont. Men när jag kommer in på scenen ... då är allt som bortblåst. När jag kommer in och sjunger ”kom så ska vi tycka om varandra ...” Allan Edwall har skrivit texten. Det är en sån fröjd att gå in. Jag älskar det här. Det enda jobbiga är att packa och bära bagage.
Bär du själv?
– Vem skulle annars göra det!
En tugga på smörgåsen.
– När jag såg Shirley McLaine ... Jag såg Liza Minelli i Las Vegas. Att de kan ta tag i en så. Ta tag i ens känslor. Om jag kan nudda vid någons känslor ...
”Gjorde ont”
Hon sjunger de inledande stroferna i ”Dansa samba med mig”.
– Den fick jag av Cornelis (Vreeswijk). Jag gjorde den innan han själv spelade in den. Inte så många vet det.
Lite mer vin i glaset.
– Många tog mig på allvar. Samtidigt var det många som inte gjorde det. Det var lite så här ...
Hon lyfter högerhanden som om hon viftar bort en fluga.
– På sätt och vis gjorde det ont. Det vände med succén med ”Annie get your gun” på Scandinavium 1974. Plötsligt blev jag kultur. Och sedan skrev Lars Forssell texter åt mig. Det var en vändpunkt för dem som inte tyckte att jag var ”intlektell” nog.
Hon säger så, ”intlektell”, i en ironi riktad både mot sig själv och de intellektuella. Hon somnar om hon försöker läsa en bok. Lill–Babs, Sveriges kanske mest kända artist, har aldrig sett en pjäs på Dramaten. Det blev nationell uppståndelse när hon berättade det i tv.
Fyller 75 år
– Jag går ju inte ens på bio för fan! Jag såg ”E.T.” och det var väl på 80-talet. När jag kom till biografen stod Malin (Berghagen, dotter) utanför med en toarulle. Du kommer att behöva den, sa hon. Vad jag grät!
Hon säger att hon ska trappa ner. I juli har hon sju jobb inbokade och mer tänker hon inte ta, den månaden.
Nu ska hon tillbaka till hotellet och sova. Hon plockar ihop sitt smink, byter skor, bär en blomsterbukett på vänster arm. Klockan är ett på natten.
Lill–Babs fyller 75 den nionde mars. I januari nästa år firar hon 60-årsjubileum som professionell artist.
Smeknamnet
Barbro Svensson från Järvsö fick sitt artistnamn när hon uppträdde med Simon Brehm på dansrestaurangen Bal Palais i Stockholm. En kille sa: Tjena Lill-Babs! Brehm tyckte att namnet var perfekt. ”Jag hade ingen åsikt”, säger Lill-Babs. ”Vad Simon sa var lag.”
Rökningen
Lill-Babs började röka när hon var 17 och var uppe i 40 cigaretter om dagen när hon slutade för tolv år sedan. Rösten blev starkare och fick större omfång, två toner ner och två toner upp. Det förklarar varför hon är en av få artister vars röst blivit bättre med åren.