Har Kronér en inre fladdermusgrotta?

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Sanningen är förstås den att ingen, utom Lasse Kronér själv, vet hur glad och käck han egentligen är. Kanske är han Göteborgs Bruce Wayne. Kanske har han en hemlig, mörk sida. En inre fladdermusgrotta, utan doobidoo och glimt i ögat.

Kanske anser han helt enkelt att vi inte har med den saken att göra.

Det har han ju i så fall alldeles rätt i.

Eller så är det inte så. Det är helt okej, det också. Det är inget karaktärsfel att vara glad, trevlig och hejsan-hejsan. Det ger låg status i en kultur där depression och dysterhet förväxlas med intelligens, men om man verkligen är glad, trevlig och hejsan-hejsan låter man knappast en sådan sak störa ens goda humör. Folkets kärlek är Lasses belöning.

Och nu ska vi fira jul med honom. Det är här det krångliga börjar för mig.

Barn, som inte skäms för att vara småborgerliga, älskar förstås julen. Det inte bara klapparna, det är alltihop. Samvaro och pyssel, bullbak och mys, kärnfamiljande och traditioner. Det hör inte hit att många av dem i verkligheten får nöja sig med köpebullar och transporter mellan plastfamiljer. Poängen är att de begriper julen. De skäms inte för att vilja ha det lite trevligt.

Det gör många vuxna. För saker är till för att problematiseras och julen är verkligen inget undantag, tvärtom. Innerst inne vill ju också vi ha en riktig jul. Men vi är rädda för att det innerliga, glada och trevliga ska få oss att verka efterblivna. Så vi problematiserar. Vi limmar ihop fler reportage om ångest och stress, än vi limmar ihop pepparkakshus. Vi talar om hur ”svår” julen är. Vi fnyser belevat åt idyllen.

Undantaget ”Fanny och Alexander”, för den julen är regisserad av Ingmar Bergman och vi spolar förbi fortsättningen, vet vi ändå att det blir hemskt och misshandel och ångest senare. Precis som det ska vara.

Om jag får frågan är jag förstås på barnens sida. Och då är det väl inte en så dum idé att Lasse Kronér ska vara julvärd i tv. Men man är inte mer än mänsklig. Man är antagligen miljöförstörd. Jag vet faktiskt inte om jag kommer att stå ut.

Min hemliga önskan är något helt annat. Djupt inom mig vet jag precis vilken julvärd jag vill ha.

Svt, kan ni inte tänka om? Kan ni inte be Bruno K Öijer att ta hand om julen i år?