Fria världens demokratiska hjärta
CHARLOTTE, North Carolina.
Så detta är den fria världens demokratiska hjärta:
En karl i vit stormhatt med stjärnor på, en annan i halmhatt, enorma mängder pins – det måste vara flera ton! –, de flesta med bilder av presidenten, harskramlor som rasslar på läktarna, damer i lila jättehattar med röda slingor, hattar prydda med flaggor, glittrande partyhattar – men där står också allvarliga män i mörka, tredelade kostymer och otroligt blanka skor: de talar tyst med varandra, in i det sista utbyter de upplysningar, det är män som bestämmer eller i alla fall vill bestämma – 6 000 delegater tjoar, applåderar och hurrar, är de verkligen så många? Nej Michigan tycks inte ha kommit och på Minnesotas platser fattas många. Alaskas delegater tycks också ha annat att göra.
Nu kommer Cory Booker, borgmästare i Newark, New Jersey, ut på den stora scenen med blå matta, talarstolen är inringad av vita stjärnor. Han ska redogöra för Demokraternas valplattform:
– Det är vår grundläggande strävan som nation att oavsett vem du är, oavsett vilken hudfärg du har, vilket ursprung, hur du ber eller vem du älskar, att om du är amerikan – första generationen eller femte – och om du är villig att arbeta hårt, följa reglerna och använda dina gudagivna gåvor, då ska du kunna hitta ett jobb som betalar dina räkningar!
Han frågar om konventet godtar Demokraternas valplattform, säg ja – ja! Någon däremot? Tystnad.
Detta är inte en partikongress av europeiska mått där olika idéer bryts mot varandra, där det rentav utbryter strid mellan olika fraktioner.
Delegaterna ska godkänna plattformen, precis som de ska godkänna nomineringen av Barack Obama och Joe Biden som kandidater till president och vicepresident.
En stor teleprompter hjälper talarna att inte missa en stavelse i sina förskrivna tal, de ska se rakt mot kamerorna, det är en regisserad föreställning från början till slut.
Talen är korta, effektiva, rörande, entusiasmerande, underhållande och elaka (mot Republikanerna). Här finns inget av de longörer vi förknippar med seriös politik. Votering är begärd och votering ska genomföras? Absolut inte. Allt det är avklarat på lokala möten, regionala möten, delstatsmöten och i korridormygel.
Delegaterna ställer sig upp och applåderar, skrattar, tjoar. De ska lyssna, applådera och hurra ända till torsdag kväll, då Barack Obama accepterar nomineringen och tackar för deras förtroende.
Det är demokratins högtidsstund i jordens mäktigaste land.